Hjärtekatten
Personligen tycker jag att initiativtagarna till detta fantastiska projekt förtjänar en stor eloge, för sitt fantastiska engagemang och all den tid de lägger ned.
Det värmer i mitt mammahjärta och jag önskar så att jag kunde bidra på något vis. Men tyvärr räcker inte ekonomin till och virka kan jag inte heller så det känns lite svårt. Men jag funderar dagligen på om det är något just jag kan göra för att hjälpa till. Hade jag bott närmare hade jag kanske kunnat hjälp till med att fotografera alla katter etc. Men nu bor jag tyvärr för långt bort.
Sen följer jag såklart också hjärtekattens blogg. Idag såg jag dessutom att de skrivit ett inlägg om att de uppmärksammats i Södermanlands Nyheter.
Det tycker jag är extra kul, kanske för att jag själv är sörmlänning. ;-) Vill du också se repportaget så - klicka här -. Länken öppnas i nytt fönster.
För 29 år sedan föddes min bror med hjärtfel. I dagligt tal kallat Blue baby. Som ettåring opererades han.
Idag är han "friskförklarad" men kommer givetvis få fortsätta gå på kontroller livet ut. Men då han föddes fanns det inga små katter till hjärtebarnen. Det glädjer mig att en del av barnen idag kan få en sådan. Sen gillar jag även iden med syskondjur. För som syskon till ett hjärtebarn riskerar man att allt för ofta komma i kläm etersom syskonet behöver så mycket extra hjälp och omsorg.
Jag själv tex kände mig lätt bortvald och bortstött. Fast det var ju inte alls så mina föräldrar tänkte. Men min brors behov gick alltid före och vist blev jag svartsjuk. Idag förstår jag ju varför, men som barn förstod jag inte. Jag kände mig bortlämnad, ensam och bortvald. Det var ingen angenäm känsla.
Så detta projelt gör mig varm i hjärtat och har fått en aldeles egen plats på min himmel.
Tina Olander
Väldigt fint skrivit. Även fast du inte själv kan bidra med så mycket ( enl dej själv), så gör du ju NU en väldigt fin och stor "bit" med att gå ut och berätta om detta och om din sitation. Där ser man verkligen att i de sitationen ni var då, skulle dels din bror självklart fått en katt och du fått ett fint syskondjur. För som vi nu förstått så är dessa syskondjur otroligt viktiga också. Tack för att du delade med dej av detta.
Kramar från mej//Tina Olander
Tina Olander
Hej igen!
Kan inte du skriva din berättelse( ell kopiera) och skicka den till Hjärtekattens hemsida. Där kan den ju stå, så att fler kan läsa om dej och din situation, det tror jag skulle vara väldigt fint och värdefullt för andra att få läsa om.
kram//Tina Olander
Susanne på Hjärtekatten
Hej!
Gripande berättelse. Det är intressant att få höra hur det känns för syskonen. Du vill inte länka till den på vår Facebooksida så att fler får ta del av hur det är att vara syskon till ett hjärtebarn?
Nu har jag lagt upp en länk hit från vår Facebook grupp.
Vänligen,
Susanne
Tina Mårtensson
Tack för att du delade med dig av din berättelse. För mig gör det inget att du just nu inte kan bidra med virkning eller pengar, en historia som din är lika viktig som det vi andra gör.
Kramar från Ystad
Urmor
fint och gripande ! en berättelse som de drabbade borde läsa just på grund av hur syskonen till ett Hjärte barn uppfattar det hela.
Urmor
Vackert & Gripande skrivet !
Sherlock
Idag är jag extra blödig av nån anledning... Så nu rinner tårarna ännu en gång idag.
Jag tänkte att jag inte skulle virka mer till hjärtekatten just nu.. Men vafasen! Jag gör ett djur till, ett syskondjur- inspirerat utav dig! Du får hjärtegärna maila mig om du tycker bäst om sköldpaddor, hästar eller ugglor. Jag har så svårt att bestämma själv!
Kram!
/Maria
Mstar_fame@hotmail.com
