Celine - Maskrosbarn med Aspergers Syndrom

Jag fick en fråga om ifall jag hade handväska och vad jag har i. Jo, jag har en handväska, men jag avskyr att ha sådanna som hänger över axeln. I min handväska har jag min almenacka, recept, pennor, och en massa onödiga ting av varierande slag.

Jag mår pyton just nu så jag vet inte när jag orkar mig tillbaka in hit, så för att ni skall ha något att göra under tiden kan ni ju alltid vara med i mina tävlingar. Länkar finns i menyn till vänster (<--).

Sen kör vi igång en frågestund här också. Något kommer nio säkert på att fråga om. =)

Jag hoppas bara du inte släpper ihop din nya hamster med din dotters 
för hamstrar är fruktansvärt aggressiva mot varandra och slåss tills 
en av dem dör. Vill man ha två hamstrar måste de vara kullsyskon och
uppvuxna tillsammans. Enda gången hamstrar funkar ihop är när det är 
dags att para sig. :/

Svar:
Nä min lilla söta dvärghamster kille kommer givetvis att få bo i sin egen bur. De kommer inte att sättas ihop ens för att para sig.

qat: Har du något riktigt stort intresse, som du är helt insnöad på typ? :) (Jag ääääälskar serier...och min blogg och allt som har att göra med den).

Svar: Jo, jag har specialintresse. Genom åren har de varierat. Mitt första specialintresse var dock Elvis Presley när jag gick i högstadiet. Just nu har jag bortsett från barnen två specialintressen, tv-serier och min blogg/bloggtävlingar.

Jag har idetorka och total bloggtorka just nu och det vore ju kul att fylla bloggen med mer än bara de tävlingar jag är med i så kom igen. Tänk till, nog kommer ni på något ni undrar över.

Hur många besökare har du ungefär om dagen?
Det varrierar väldigt mycket. Men jag har inte så många som jag önskade att jag hade.

Vad är fördelarna med att blogga, och nackdelarna?
Fördelarna - Jag mår bättre av att blogga, att få skriva av mig och liksom ha en väntil utåt. Jag gillar även då jag genom just bloggandet träffar väldigt spännande personer som jag kanske inte träffat annars.
Nackdel - Tyvärr finns de folk som tror att man visar hela sitt liv i en blogg och därför också dömmer för så mycket utan att fråga vad det handlar om etcetra. Detta har till exempel bidragit till att jag ytterst sällan visar mina underbara barn och min man i familjen. Vänner är lika sällsynt det. Många gånger får klipartbilder illustrera.

Jag har en förfrågan till dig... Skulle du möjligtvis kunna skriva ett inlägg om boendestödet? Hur det går till när de kommer, vad de har för upplägg osv.
Jag ska själv få hjälp med att ansöka om boendestöd, och det vore intressant att få höra om hur det fungerar från någon som redan har det. =)
Jodå det kommer. Vet bara inte riktigt vad jag skall skriva. Boendestöd kan ju hjälpa till med så mycket. Men hos oss är det i första hand städning det gäller. Håll koll i min blog så du inte missar. Vad jag redan nu kan säga är att boendestöd skall hjälpa mig md städning. Men det betyder inte att de kommer hit och städar och jag sitter och pillar naveln. Nä, de städar tillsammans med mig och de kan komma med tips och råd på hur man kan göra så att det blir bättre.

Har du kommit in i din nya vardagsrutin med den dagliga verksamheten?
Mmm... jag börjar komma in i det så smått. Nu är det bestämt att jag skall vara på daglig verksamhet/pysselverkstan/jobbet vad du nu vill kalla det två dagar i veckan. Tisdagar och fredagar. Men så fort jag vant mig lite med det så kan det komma att utökas och bli mera.

Det är väldigt olika nivåer på de som är på den dagliga verksamheten. Men jag känner ändå att jag trivs. Det ger mig en variation till att vara hemma och jag får lite avkoppling även om vissa bitar givetvis är lite jobbigare.

Hur är det att få "okända" som kommer hem och städar? (Det är något vi överväger att ansöka om också eftersom maken är rullstolsburen och jag tidvis väldigt orörlig, men jag vill liksom städa innan nån ska komma hem så jag måste i så fall tänka om.)
Det är väll aldrig helt bekvämt att få hem okända människor i sitt eget hem. Men hellre såhär så jag själv har något at säga till om än på annat vis. Med boendestöd så städar man tillsammans med dem. Vill du städa innan folk kommer så betyder det ju att du kan städa. Kan det vara så att du ändå känner att du behöver avlastning? Ligger allt på ditt ansvar? Mannen din, kan han städa? Kanske är det så att det är han som behöver hjälp av antingen boendestöd (beroende på hur själgående) han är, annars kanske hemtjänsten? Sen finns ju alternativet att välja vad man vill och betala därefter också. Vad jag vill betona är att boendestöd inte gör saker åt mig utan med mig. Exempelvis, säg att du är väldigt orörlig, då kan du kanske vika tvätten medan de plocka upp från golvet. =)

Du skrev för några dagar sen att du funderade på att kasta ut tv'n för ni tittar ändå aldrig på den - tittar inte barnen heller på tv, barnprogram eller så?
Jo, nog tittar barne på tv. Men sällan på den vi har här nere och jag tycker nog att de två vi har på övervåningen borde kunna räcka åt dem.

Om du var med i "Halv 8 hos mig"... hur skulle din meny se ut att bjuda på?
Allvarligt talat så tvivlar jag mycket starkt på att jag någonsin skulle vara med eftersom jag inte gillar att laga mat. Hmm... Men ja..... förätt - Avacado med färska räkor, rom och lite gräddfil. Meny - Kycklinggryta med lite thaikänsla, gröncurrypasta, kokosmjölk etc. I slutet på grytan skulle jag slänga i lite räkor som bara precis hinner bli varma. Ris till. Efterätt - Tja det blir nog en pannacotta med ananas och persika i och sen kanske lite färska bär chokladsås och en liten klick glass till. Du själv då?

Stort tack till Petra, LILITH - Borderline & mamma, Marre och M för alla era frågor. =)

Vi tar och kör en frågestund nu, tycker det är rätt länge sedan och ja, frågorna kommer fler och flera nu.
Hoppas bara att ni även ställer några här så jag har något att svara på sen. =)

Edit: Jag svarar på alla frågor som publiceras, även anonyma. Svar kommer att komma i ett eget inlägg så ett tips, läg till mig på bloglovin' så du inte missar något. Här

Nu har jag ätit middag, gulasch soppa. Måste medge att det var första gången för mig men gott var det och flera gånger lär det bli.

Föresten, tänkte på en sak. Är det fler än jag som tycker det är oerhört jobbigt med bloggar som enbart har massa centrerad text som innehåll? För mig är det lättare att läsa om man har all text som börjar på ungefär samma ställe och använder stycken.

Vad är det igentligen för skillnad på älvor och änglar.

Intressant frågeställning du kommer med här. Jag skall göra ett försök att besvara men jag blir såklart nyfiken och undrar varför du undrar. =)

Min uppväxt
Ja, vad skall jag skriva om det då. Lite kortfattat så växte jag upp i ett hus tillsammans med en yngre bror, min mor och min far. 1989 sepparerade mina föräldrar och jag och min bror flyttade men vår mor, först till en lägenhet hon hyrde i andra hans men så småningom till en lägenhet som hon fick ett förstahandskontakt på.

Några månader senare flyttade jag och min bror tillbaka till vår far. Min bror bodde sedan kvar där till dess att han gick i gymnasiet mewdan jag själv flyttade först till en bekant till min mor då jag gick i högstadiet, därefter till en kollega till min mor och senare tillbaka till min mors lägenhet.

Under en period mellan högstadiet och "gymnasiet" så var jag även sommarhemsplacerad hos en familj på landet men då de bara utnyttjade mig som arbetskraft utan att ge mig betalt så blev det ohållbart. När de sedan inte ville låta mig börja i skolan ja då placerades jag om till en släkting. Hos denne bodde jag sedan till jag var 18 år då jag sökte in på en folkhögskola i norrland.

Skolan
Ja, vad skall jag säga om detta då... Hmmm... min skoltid har nog om möjligt varit ännu rörigare. Då jag började i småskolan hade jag en superbra fröken som hjälpte mig in i olika barngrupper så då gick det ganska bra, men vist hände det att jag stod bredvid och ville vara med men inte riktigt vågade. Sen idrottstimmarna, de var hemska. Men jag gillade då jag gick i specialgympa och fick åka iväg och bada och sådant, det var kul.

Då jag började i årskurs fyra i en ny skola så gick allt åt helvete. Jag blev mobbad både på lektioner och raster av såväl såkallade klasskamrater som av lärare som ignorerade och varken ville se eller höra, än mindre agera.

Mobbningen tog sig uttryck i form av exempelvis utfrysning, sparkar, slag, inlåsning på toaletten. Kläder som blev snodda medan jag stod i duschen efter idrotten, skor som spolades i toaletten. Mitt huvud som tvingades ned i toalettskolen under glada tillrop från mina plågoandar.

Så småningom efter nära ett läsårs frånvaro från den skolan flyttades jag tillbaka till min gamla skola. Även där förekom det mobbning men mera i form av utfrysningar, tissel och tassel, prat som tystnar då jag kommer in i rummet och massor av öknamn, så som till exempel "fetto", "miffo", "skunken" etcetra. Trotts det trivdes jag bra i den skolan med vissa elever och med lärarna. Sen fortsatte allt då jag kom till högstadiet men då jag gick i årskurs sju orkade jag inte längre utan allt bara forsade ut ur mig en gång då rektorn gjorde ett besök i klassrummet. Sedan den dagen fick jag vara ifred.

När det blev dags för gymnasiet kom jag inte in någonstans där jag sökt så jag gick två år på Individuellt program i väntan på att fylla 18 år. Så fort jag fyllt 18 år lämnade jag min uppväxtmiljö och flyttade till ett internat på en folkhögskola i norrland. Det var nog en av de bästa saker jag gjort i mitt liv för jag har än idag bara positiva minnen från den tiden liksom jag har en mycket betydelsefull vän som jag träffade där.

Fritiden
Under småskoletiden hade jag en bästis som bodde nästan granne med mig. Henne och hennes pensionerade ledarhund lekte jag med väldigt ofta liksom med min mors dagbarn. När jag gick i trean fick jag en annan bästis som jag hängde ihop med dagligen.

Jag hade enormt svårt för lekar med flera barn än ett, och likaså att leka med ett barn en dag och ett annat nästa dag. Jag ville finna tryggheten i att alltid leka med samma vän.

Då jag gick på individuellt program kom jag i kontakt med en vän som kom att stå mig oerhört nära under många år. Men hon var vad jag då upplevde lite annorlunda. Drack till exempel alltid fanta, någon annan läsk var omöjlig. Det fanns flera saker, som att hon hade specialintressen med mera. Vad jag inte viste då var att hon utreddes för Aspergers syndrom och senare även fick den diagnosen. Det fick jag veta io samband med att jag själv påbörjade min utredning. Jag har än idag kontakt med henne, men numera mest över internet då vi liksom vuxit ifrån varandra en del, kanske beroende på att jag har barn och är gift idag.

Men jag tillbringade många somrar hos henne på deras lantställe dit jag ofta cyklade på helger och sov över. Ja, det har gett mig många fina minnen.

Arbete, känslor & tillhörighet
Vad gäller arbeten så har jag endast haft sommarjobb genom komunen jag växte upp i, samt en sexmånaders praktik i en Zooaffär. Vad gäller känslor så vet jag inte riktigt vad det är du vill veta, där får du gärna förtydliga lite mera.

Jag har under hela min uppväxt kännt mig annorlunda, mden jag har inte lagt någon direkt ennergi på att fundera kring det. Det var först efter att min bror påbörjat sin utredning och uppmärksammat mig på att han kände igen sig i min ena son som jag började fundera kring detta med Aspergers syndrom. Då började jag forska mera och leta information. Jag studerade även psykologi A och B på gymnasienivå på distans. I takt med att jag lärde mig mera om Aspergers syndrom (AS) så kände jag även igen mer och mer av såväl mig som min son i det och då bad jag psykiatrin om en utredning på mig och när det gäller sonen var vägen både längre och krokigare. Men till slut hamnade vi rätt och fick en utredning även på honom.

För mig känns det på ett sett som en bekräftelse då vi fick våra diagnoser. Jag blev glad och lättad. Det var som att få en kvitto på att jag kände både mig och min son mycket väl. Det jag idag tycker är skönt är att vi båda har samma diagnos och på såvis känner jag igen mig själv i honom och kan lättare förstå och vägleda honom så att han om möjligt får en lättare uppväxt i skolmiljön än vad jag fick.

Hoppas detta svarat på en del av dina frågor och tankar. =)

Måste säga att jag tycker det är tråkigt att du inte vill stå för vad du säger med en bloggadress eller mailadress länkad till dig. Men glöm inte, du är aldrig helt anonym, jag har din IP-adress.

Normalt skulle jag inte ha brytt mig om att besvara detta, men känner att det säkert är flera som undrar.

Först och främst, försörjningsstöd är inget som vi är stolta över att ha behövt söka. Men efter att ha levt på ett underskott på 14.000kr/månad, dvs i vårt fall 14.000 kr UNDER EXISTENSMINIMUM i nästan 2 års tid så fanns det inte längre något att välja på.

Nu var det så att min dator gick sönder. Jag avskyr verkligen att byta dator, det är skitjobbigt för mig. Hade jag kunnat hade jag fortsatt använda min gamla. Men det gick tyvärr inte, så jag hade inget val. Jag har jättesvårt med förändringar, speciellt påtvingade sådanna.

Jag behöver ha en dator då all min kontakt med myndigheter, LSS-handläggare, samtalskontakt, skola, fritids, läkare etc sker just via datorn. Därav är datorn nödvändig. Att surfa via mobil är inget alternativ då jag i så fall behövt köpa ny dator + betala för åtkomsten för nätet. Internet ingår i vår hyra och därav blir det både billigare och smidigare i längden att köpa en dator då den dessutom har fldera användningsområden.

Har lite frågor till er. Skulle bli jätteglad om ni ville ta er lite tid att besvara dem.

1. Ni som följer bloggen, hur följer ni den, bloglovin', blogkeen, RSS, eller vad? Berätta är ni snälla.

2. Brukar ni titta i menyn under "Kommande" där jag har mina räknare?

3. Vad vill ni läsa om i bloggen?

4. Är det dags för frågestund igen?

5. Jag funderar på om jag skall ha en tävling till snart, vilka är sugna på det? (Ni måste inte bo i Sverige för att delta, men bor ni utomlands så skriv det tredan i ert bidrag som ni tävlar med när tävlingen kommer.)

"En blöt mobil går att laga. Lägg den under en lampa och låt den ligga så i minst 12 timmar, slå inte på den eller något, det bör torka upp den."

"Snacks och godis är inte riktigt samma sak för mig heller. I frökens fall kan jag tänka mig att hon menade tex nötter, russin, torkad frukt, fruktbitar, kex etc"

Jessica: Du lämnade ingen bloggadress så jag kunde svara till dig så jag hoppas att du ser detta svar.

Njaä, tyvärr tror jag du har fel där för fröken skrev på lappen att barnen skulle ha med sig popcorn, chips eller ostbågar. Hade det varit så som du skrev så hade jag inte sett någe konstigt i det. Inte heller hade det kännts skumt att tex skicka med barnen en egengjord dipp med lite paprica, morot och gurkstavar.