Celine - Maskrosbarn med Aspergers Syndrom

Efter mycket om och men så är nu äntligen sjukresa bokad till den 16 maj. Då skall jag nämligen upp till Capio i Stockholm och träffa en kirurgläkare.

Än så länge är resan endast bokad upp till Stockholm för jag har ju ingen aning om hur lång tid mötet kan tänkas ta. Någon som har en ide om vilken tid som kan vara lämplig att boka hemresa? Som det ser ut nu så skall jag komma upp typ 9:45.

Övernattning hos farmor. Jag sov i sängen medan mannen och minstingen sov på madrassen på goövet.


Vampyrer!


Läskigt. Men jag överlevde. Hon som tog blodproverna var dock bra och behövde bara ett stick.


Frukost/lunch. File Oskar. Fick ju inte äta något före blodproverna.

Ja, tiden går och snart är det dags, men jag kan inte precis säga att det är något jag länktar efter. På onsdag skall jag till vampyravdelningen på Capio S:t Görans sjukhus. Jag är livrädd för blod och hemskheter så jag fasar för detta, speciellt då de inte bara är ett rör utan massor med rör de skall ta. *läskigt* Jag får god lust att göra som mina blodådror och springa och gömma mig. Men å¨något vis måste jag klara av detta, trotts att det är både läskigt och jobbigt.

Jag hoppas att mor min orkar vara barnvakt men min fantastiska bror har lovat att byta dagar på sitt jobb så han är hemma på onsdag som en backup för mor och det känns skönt, otroligt skönt.

Jag behöver verkligen ha min man med mig som trygghet. Eftersom jag varken får äta eller dricka före besöket på vampyravdelningen så har vi bestämt att vi åker upp till stockholm kvällen före och sover över hos min farmor. Barnen får vara lediga från skolan då.

Efter besöket på vampyravdelningen så har jag även en läkartid. Skall bli intressant att se vad de har att säga. Sen hoppas jag även att jag får besöket stämplat i mitt högkostnadsakort, tycker det borde vara så. Vist, jag tillhör sörmland och Capio tillhör Stockholm men samtidigt så är det ju tack vare vårdgarantin som jag just nu gör dessa resor till Stockholm. Mitt eget landsting tog ju 2 år på sig i kön utan att komma någonstans.

Jag lovade ju att berätta om min dag uppe i Stockholm då jag och mannen var i Hörsalen på Capio S:t Görans sjukhus. Men förkylningen har helt deckat mig. Ja, jag var förkyld och hade lite feber redan då jag åkte till Capio, men det verkar jag inte ha varit ensam om för det hostades och snorades och nös mest hela tiden bakom mig.

De berättade lite om hur de brukar gå till hos dem och en massa massa statistik. Men jag står fast, jag vill opereras även om det skrämmer mig. Men jag har ju funderat på det i två år innan jag ens gick med på att ställa mig i kö och nu har jag stått i kö i två år så det är ju inte precis något infall från min sida.

Men jag fasar verkligen för de dära sprutorna som jag tydligen måste ta i 10 dagar efter operationen, de får mannen ta hand om. Jag vill även be er som läser om op här i bloggen att inte prata om det någon annanstanns eftersom det faktiskt fortfarande känns som en privat del i mitt liv.

Efter föreläsningen passade jag och mannen på att gå på en restaurang på Årsta Torg.
Det var riktigt gott och gudomligt avkopplande att äta utan barnen klättrandes runt oss.




Kött med gorgonzola i. Sen var det rödvinssås till och underbart god potatisgratäng. Jag valde även att lägga till bearnaisesås.
Vist ser det gott ut?


Såhär kan tallriken se ut då maten varit en riktig smakorgasm.


Tyvärr är min kamera inte så bra på att ta foton när det är mörkt så därför är fotot extremt kasst. Men här åt vi, och jag känner att jag kan rekommendera restaurangen också.