Typiskt svenskt?

Är det typiskt svenskt att gnälla på vädret? Är det snö och kallt drömmer vi oss bort till värmen och gnäller över blöta barnoveraller och kalla skor, snoriga näsor med mera.

När det är varmt, ja då gnäller vi över solsveda, torr luft, för lite fläktande och för varma kläder.

Är vi någonsin nöjda?

Jag vet inte hur det är med er, men på det stora hela så gillar jag våren och friskt fläktande sommardagar.



Men jag gillar inte hagel i maj.


Det här med tävlingar

Jag vet att det stundtals blir en himla massa inlägg där jag tävlar om att vinna saker och ja, de inläggen kan ju inte vara överdrivet kul för er att läsa alla gångeer.

Men jag hoppas ändå att ni står ut för det är ju så att jag älskar att vinna, och det är ju tämligen svårt att vinna om man inte tävlar. Vist, jag skulle ju kunna göra så som jag sett många andra göra, dvs att göra en till blogg  och ha enbart för tävlingar.

Men allvarligt talat, det vill jag inte. Dels skulle det ta för mycket energi från denna blogg, dessutom känner jag mig lätt splittrad av att ha flera bloggar.

Jag vill ha en blogg och där jag kan skriva om precis allt jag vill, så som jag har idag. Men för att väga upp lite för alla mina tävlingsinlägg så har jag numera även tävlingar själv här i min blogg.

Just nu har jag tex en där du kan vinna en släktutredning och en där du kan vinna blingbling. Tävlingarna hittar du här och här.

Jag hoppas att någon av mina nu pågående tävlingar kan intressera er. Berätta gärna vad ni önskar i kommande tävlingar så får vi se vad jag får ihop. Än så länge har jag ytterst få sponsorer till tävlingar. Men vill just du sponsra en tävling så hör av dig, exempelvis via kommentar. Skriver du "privat" först så publiceras inte din kommentar.

En blogg som speglar mig innehåller också mina intressen som exempelvis serier jag följer, vad jag gör i mitt liv och ja, givetvis tävlingar också. Både mina egna som ni kan tävla i och tävlingar som jag är med i hos andra.


Urusel fantasi Disney!

Disney har ta mig sjutton sämre fantasi än vad jag har. Hur är det ens möjligt?


Minns ni?

Minns ni dessa skönheter? Jag hittade just dessa i en köp och säljgrupp på facebook. Jag kommer inte köpa då de varken är i min storlek eller i min prisklass.

Men jag minns barndomen då jag och mor min hade varsitt par av sådanna här skor. Vill minnas att de var otroligt sköna.

Har någon av er haft sådanna här skoterstövlar?


Dagens sanning!



Helt sjukt!

Alltså, jag finner inga ord. Jag har just läst en artikel och sett en kort filmsnutt här och nu mår jag rent illa. Att behandla ett barn på det sättet. Jag förstår inte, hur sjuttsiken är man funtad om man gör det. Kasta runt med en unge som om det vore en säck med sopor. Fy farao!

Borde vara straffbart med minst fängelse på straffskalan.


Att sörja

De flesta av oss har någon form av erfarenhet av att sörja. Sen om man sörjer en uppväxt, en vän, en familjemedlem eller ett djur. Sorgen är vä'ldigt lik och oavsett så är det en förlust av något slag som gör ont.

Jag har flera erfarenheter av sorg, jag såg hure min mor mådde då hon fick veta att hennes far dött. Jag sen själv sörjt hunden Mio jag hade, bäzsta vännen taxen Tuva som dog då jag gick på folkhögskola i noprrland.

Jag fick se min man då han sörjde sin mormor som hastigt och oväntat somnade in 2001, tror det var i november. Den 3 september 2004 förlorade jag själv min första riktiga pojkvän och min absolut bästa vän.

På något vis har alla dessa förluster och sorger gjort mig till den jag är idag och alla sorger har gjort ont, men på olika vis, olika djupt och olika länge.

Jag har även upplevt förlusten av min gammelmorbror och då var första gången jag fick uppleva hur det var att förlora någon till andra sidan under pågående släktfejd. Ja, jag säger faktiskt släktfejd för det fin ns inget vackert förskönande ord om när två sidor bråkar och slåss om en död människas tillhörigheter.

Jag är av åsikten att personen som till åren är kommen skall få leva upp sina pengar, utan att ifrågasättas.

Nu har jag fått erfara en annan sida av sorg och förlust. Förlusten över min farmor, hon är inte död, men för mig är hon förlorad då min farbror förbjudit mig att träffa henne och han bevakar henne med ett rent sjukligt kontrollbehov. Hon är som en fånge i sitt eget hem.

Trotts att min farmor lever så sörjer jag henne som om hon vore död och det är så himlans tungt. Min farbror har fått för sig att jag bara är ute efter hennes pengar, men vad hon gör med dem är hennes ensak. Jag vill bara kunna träffa henne, ta med henne ut på fika, prata och umgås.

En krossad verklighet, en sönderstampad dröm!


Dubbelmoral deluxe

Nu kan jag tyvärr inte ta åt mig äran för att ha skrivit denna text. Jag har bara hittat bloggen där inlägget finns och nu vill jag att ni alla går dit och läser för det stämmer så otroligt bra överrens med hur jag tänker och känner.

Jag vill heller inte bli kallad för rasist bara för att jag anser att man skall ta seden dit man kommer. =)

Läs mera här!


Picnik, - varför?

Sent igårkväll upptäckte jag att Picnik, sidan där jag brukar fixa mina foton, headers etc skall försvinna (bilden är länkad). Varför? Jag tycker det är himlans tråkigt. Vad sjutton skall jag använda till alla mina bilder sen?

Jag har inte utrymme på min dator för något dyrt flashigt program som jag inte förstår mig på. Jag vill kunna fixa mina bilder enkellt och smidigt på nätet.

Vet ni någon sida som påminner om Picnik och som är bra och enkel att förstå sig på så snälla, tipsa mig!


Fantastiska Hugo

Hugo är en liten kille som jag är så grymt imponerd av. Vad stark och duktig han är, det är helt otroligt. Nu är han på sjukhus och har nyligen opererats och jag håller båda mina tummar föär honom.


Läs hela artikeln i Aftonbladet här.


Får du elaka kommentarer?

Jag hittade ett inlägg i en blogg hos en tjej som heter Johanna som jag tyckte var så himlans bra och det budskapet vill jag föra vidare så jag slängde iväg ett mail till tjejen och frågade om det var ok att jag lånade material av henne till ett inlägg hos mig. Det var det, vad glad jag blir.

Så hörni, tycker ni som jag att inlägget har ett bra budskap så är det Johanna som skall ha kredit för det eftersom hon skrivit allt. =) Ni hittar hennes blogg här.



•Om någon skriver att du stavar dåligt, gör ett inlägg och skriv ”vah jag stavvar vell intä doligt, varfår tyker du dä?!!!”
 
 •När någon kommenterar att du är ful, gör ett inlägg med en bild där du gör en jätteful min och skiv ”VAAA?? VARFÖHHHR TYCKER DU DET??!!”
 
 •När någon kommenterar att din blogg är dåligt, så vet du direkt att dens blogg är tusen gånger sämre!
 
 •När någon kommenterar att du inte har några läsare, påpeka för personen att den är en av läsarna. Den har ju uppenbarligen varit inne på din blogg!
 
 •När någon skriver att den hatar din blogg, fråga varför han eller hon går in på den då?!?!?!?! Ingen som tvingar en.
 
 •Om någon skriver att du är ful, så vet vi driekt två saker om den personen. 1. den är garanterat anonym. 2. Du är tusen gånger vackrare, om folk försökre trycka ner dig, betyder det bara att du står över dem.
 
 •Om någon säger att du har ful design, fråga om denna personen kan göra en snyggare design åt dig? Om inte – har personen ingenting att säga till om!

Källa: Johanna


Hunden, människans bästa vän?

Nedanför kommer ni att kunna se en artikel skriven av Mikael Löfström på Aftonbladet. Under artikeln kommer jag att skriva lite om mina tankar efter att ha läst denna artikel. Ok, jag är fullt medveten om att det säkerligen finns mera bakom än bara det som står i artikeln, men det tänker jag inte spekulera kring utan jag riktar endast in mig på vad som framkommer i artikeln.

Vill ni hellre läsa artikeln på dess plata på Aftonbladets webb så klicka här.


AGGRESSIV HUND Det hade kunnat sluta riktigt illa. En ilsken rottweiler hoppade på Estelle Nordenfalk och hennes söner, Carl Johan, 6, och Philip, 4. Hunden fick tag i Carl Johans ben och han släpades fram på marken. När Pontus Klingspor hörde skriken släppte han allt han hade för händerna och sprang fram och sparkade till jycken.
Foto: Niclas Hammarström



”Jag slängde mig över rottweilern”


Pontus räddade Carl Johan, 6, från att bli ihjälbiten av hunden

Hon tvingades välja mellan sina söner när rottweilern gick till attack. Gång på gång anföll den – innan Pontus Klingspor, 38, kom till undsättning.
– Jag laddade i 30 meter innan jag sparkade besten med all kraft, säger han.

Estelle Nordenfalk, 44, promenerade i Karlavägsallén på Östermalm i Stockholm med sina söner Carl Johan, 6, och Philip, 4. Plötsligt slet sig en stor rottweiler från sin matte – och gick till attack mot pojkarna.
– Det jag minns mest är ljudet, det vansinniga morrandet när den först ger sig på Philip och sedan riktar in sig på Carl Johan, säger Estelle Nordenfalk. Hon lyfte upp sina söner med varsin arm samtidigt som hon sparkade mot den aggressiva hunden.

Tvingades släppa
Men pojkarna var för tunga. Rottweilern hoppade och fick tag i Carl Johans ben, Estelle tvingades släppa taget och 6-åringen släpades skrikande från sin mamma.
– Ju blodigare Carl Johan blev, desto mer aggressiv blev hunden, säger Estelle.
– Jag bara skrek. Att som mamma inte kunna skydda sina barn, det förföljer mig fortfarande, säger hon.
Trots att ett 20-tal personer såg vad som hände var det bara Pontus Klingspor som agerade. Från långt håll hörde han det förtvivlade skriket.
– Jag såg rottweilern hänga i Carl Johans ben. Jag tänkte inte utan slängde bara datorväskan och rusade mot den.
– Jag laddade allt vad jag orkade och fick in en sträckt vrist i sidan.

Gick till attack igen 
Hunden kom av sig. Men gick snabbt till attack igen.
– Då slet jag tag i örat och halsen och lyckades koppla den med hjälp av hundens matte som var chockad, säger Pontus Klingspor.
Men så fort han vände sig om hörde han ett gläfsande. Rottweilern hade slitit sig och anföll Carl Johan igen.
– Jag blev så förbannad. Jag slängde mig över den igen och band fast den ordentligt.
Carl Johan fördes till sjukhus med bitskador i vader, lår och rygg.
– Men hade inte Pontus kommit så ... Det tog så lång tid innan polisen kom och jag har förståelse för att de andra inte vågade ingripa, säger Estelle Nordenfalk.
– Jag har själv barn i samma ålder. Jag tänkte inte utan reagerade bara på instinkt när jag såg besten hänga i Carl Johans ben, säger Pontus Klingspor.
Rottweilern avlivades samma dag, med tillåtelse från ägaren.

Text: Mikael Löfström


Mina tankar efter att ha läst artikeln. Det finns ju ett ordspråk som går ut på att hunden är människans bästa vän, och ja, det tycker jag fortfarande stämmer. Men precis som men människor så går inte alla människor ihop, det är samma i kombinationen hund och människa. Vissa hundar fungerar inte med vissa människor och orsakerna kan vara många.

Ta mig själv tex, jag älskar hundar, men jag avskyr att gå ut med dem. Är det då lämpligt att jag skaffar en hund? Nä, precis, det är det ju inte. Hundvakt är en sak, då kan jag lämna tillbaka hunden. Nu kanske ni tror att jag inte vet vad jag pratar om, men faktum är att jag faktiskt har haft en hund, då gillade jag att gå ut, men det gör jag inte nu.

Vissa hundar passar heller in te fäör en del personer för att hunden tex kanske behöver jaga, träna agility, brukshund etc medan husse/matte hellre tar lugna prommenader. Jag tycker att om man skall skaffa hund så skall man skaffa en ras som passar utefrån hur man är som person. Vissa raser som tex doberman oc h rottweiler är dessutom typiska enmanshundar som kräver sträng disiplin och klarar man inte av att ge sådan skall man heller inte ha en sådan hund.

Men en sak som också är viktigt det är att det är husse/matte som skall gå ut med hunden, inte tvärt om. Så skall ni skaffa en hund, se till att ni är starkare än hunden så att ni klarar av att hålla den, även i oväntade situationer.

Skall ni sedan låta hunden springa lös så gör det på inhängnade områden, tex hundgårdar.

Ja, det var mina tankar det. För övrigt så vill jag ge extra kredit till Pontus för hans snabba agerande. Vad gäller ägaren så, ja vad skall jag säga. Bra att du gick med på att avliva hunden, gör nu oss alla en tjänst, skaffa ingen ny hund.  


Värt en extra tanke



Rädda liv med nötkräm

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.



Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Detta inlägg är mitt sätt att hjälpa till!


Tidigare inlägg
Bloggparaden Personligt Bloggar av mammor och gravida bloggar Personligt Superblogs Blogg Topplista



Sökmotoroptimering