Celine - Maskrosbarn med Aspergers Syndrom

Ibland undrar jag om det där hålet är som skapt för min tumme för ibland är den bra svår att slita ur. Men nu borde jag verkligen ta och slita ur den och ta fram grabbens utredning och läsa igenom den så vi kan ta med den till skolan i mirgon så att de får kopiera. Rektorn ville ju ha kopia på grabbens utredning nu när han fått diagnos och ja, det är väll lika bra, annars kommer han väll aldrig att få den hjälp han såväl behöver.

Tänk att allt måste bara så himlans byråkratiskt, knepigt och pengaberoende i detta samhälle. Ska man gå utefrån barnens bästa borde det liksom räcka att använda ögonen och titta och se vad varje barn behöver, nej i stället skall det utredas till förbannelse för förhoppningen finns ju någonstanns hos de som sitter på pengarna om att föräldrarna inte känner sitt barn och ser dess behov. Det måste ju utredas för finns inte behovet som föräldrarna ser, ja då sätts inga kostsamma insatser in.

Nåväl, nu har han diagnos och skolan har skyldighet att sätta in de resurser som grabben behöver, men vist, läsa papper och lämna in dem så de får kopiera måste ju göras först.

Nu har vi just kommit hem från stan där vi var på möte på Habiliteringen. Ja faktum är att vi var på två möten fast med samma person som "ledde" mötet. Först var vi där och pratade enbart med psykologen som gjort utredningen. Mycket riktigt fick grabben diagnosen Aspergers syndrom som ligger inom autismspektrat.

Vi kan väll säga såhär, vi var överrens på ja, i princip alla punkter. Psykologen hade sett samma saker som vi själva de flesta gångerna.

Efter det mötet fortsatte vi mötet fast då även med skolans tillförordnade rektor, grabbens fröken samt en person från Habiliteringen.

Psykologen som nu utrett grabben håller med oss helt och hållet att vår grabb behöver en "egen" personal i skolan som är med och hjälper honom på lektionerna för som det är nu är det ohållbart. Grabbens fröken är just nu med honom typ 50% av lektionstimmen och ja, det går ju ut över de andra barnen som då inte får en fullt närvarande fröken.

Nu är det bara att hoppas att rektorn också gör något åt saken. *hoppas hoppas* Men den utredande psykologen sade det ett flertal gånger med extra betoning.

Nåväl, just nu kan jag inte göra så mycket mera själv, inte mer än att jag skall sätta mig och läsa igenom utredningen för sen vill skolan ha kopia.

Hon som var med från habiliteringen berättade även att vi kommer att bjudas in till ett såkallat "introduktionsmöte" inom en förhoppningsvis inte allt för avlägsen framtid. Utöver det så har jag beställt ett bolltäcke åt grabben med eftersom han somnar och sover så himlans mycket bättre med bolltäcket. Ja, han brukar låna mitt så jag vet att det fungerar.

Här hemma ringde telefonen oväntat, det var en kompis till mellanmyran som ringde. Mannen ropade på mellanmyran och sade att det var telefon till honom. Först ville han inte alls svara, men så berättade mannen vem det var, varpå grabben glatt tar telefonen och utbrister "hallå, varför ringer du?". *hehe*

Hans kompis ringde för att hon ville leka med honom så just nu kär mannen över honom.

Hoppas han får en underbar dag nu hemma hos "sina tjejer" som han brukar säga.

Jenny ingtervjuvade mig igår, en sådan där riktig djupintervju. Innan hon intervjuvade mig så var hon med grabben i skolan och hon såg att det fanns problem där. Grabbens fröken hävdar att grabben inte har några problem alls, men samtidigt, om han inte har det hur kommer det sig då att fröken är hos honom nästan hälften av tiden?

Jag var aldeles för trött i huvudet igår för att orka skriva något. Då vi kom hem efter jupintervjun så hade jag sprängandes huvudvärk som därefter gick över i migrän.

Medan hon intervjuvade mig satt hon hela tiden och antecknade flitigt med sin laptop i knät.

Någon eventuell diagnos har vi inte fått ännu, det borde vi dock få före jul. Men redan nu har vi fått bekräftat att det fanns god anledning till utredning, och att hon ser att grabben har problem.

Nåja, nu har jag nog gjort vad jag kan just när det gäller detta, jag har slitit som ett odjur för att få till denna pågående utredning och jag har ägnat timmar åt att svara på frågor och ge massor med exempel på situationer då grabben reagerat annorlunda.

Nu får jag helt enkellt vänta in utredningsresultatet för att se vad jag skall gå vidare med.

Första mötet med Jenny är nu avklarat. Mellanbs har varit jätteduktig idag och verkligen kämpat på med alla tester idag så Jenny hann till och med börja intervjuva mig. Vi har kommit rätt långt redan på en dag. Vad som nu återstår är att hon skall ta kontakt med skolan för att se när det kan passa att hon besöker grabben i skolan och ser hur hans dag ser ut då. Efter hon besökt i skolan så skall vi träffas igen och hon skall intervjuva mig klart. Sen eftersom mannen har lättare att prata i telefon så kommer hon att intervjuva honom via telefon om hon inte hinner det efter att hon är klar med mig.

Spännande är det i varje fall. Nu får vi se vad som händer längre fram. Men hon har liksom jag upptäckt att grabbens självförtroende inte är det bästa, att han ger upp lätt och att han behöver stöttning och en extra puff då och då i form av  bekräftelse på att han kan och att han gör rätt. 

Ja, alla vill väll ge sina barn den bästa möjliga skolgången. =) Jag likaså, även om det tyvärr i vissa fall får konsekvensen att jag blir "den jobbiga föräldern".

Jag tycker att vi skall ta och börja dagens blogginlägg med att berätta om det positiva som skett i skolan idag. För det sker bra saker också, det gör det.

Men sen kommer ju tyvärr den bistra sanningen ikapp, men det tar vi senare, om en stund, först tar vi utvecklingssamtalet för minibus.

Minibus går som bekant i förskoleklass hos fröken E, samma fröken som mellanbus hade förra året. En fröken vi har stort förtroende för. Fröken E är lyhörd och känner in oss som föräldrar och lyssnar på oss utan att misstro, men framför allt så ser hon alla barn som olika individer och inte bara som en grupp.

Hon berättade att lillbus jobbar på jättebra i skolan, att han lyssnar och följer anvisningar. Att han räcker upp handen och pratar, leker med olika kompissar på rasterna. Prövar på nya saker, skriver, räknar och ja, han tar för sig och är duktig. Det kändes så himla bra att få höra det.

Grabben är inte heller stressad och okonsentrerad och hyperaktiv i skolan, vilket känns mycket bra. Känns som om han får aldeles lagom mängd av stimulans och utmaningar just nu. Så himlans skönt!

Men sen då!

Jo, vi pratade lite med fröken E om våra problem och brist på sammarbete och ja nu även förtroende med mellanbus fröken V. Givetvis gick vi inte in på detaljer. Men eftersom vi har så pass stort förtroende för fröken E så valde jag ändå att rådfråga henne. Hon tyckte då att det bästa vore om vi kunde få till ett möte med fröken V och rektorn tillsammans.

Efter att vi gått pratade hon lite med rektorn som därefter pratade med fröken V innan han ringde upp oss.

Kändes riktigt bra att han ringde upp oss redan samma dag. Hoppas det känns lika bra på fredag då vi skall träffa honom och fröken V.

Rektorn berättade också att vad det gäller mellanbus tandskada så är det inget att orda om. Där har fröken V gjort fel. Där är det inte läge att ifrågasätta utan att bara ta fram rätt papper. Fröken V kunde inte få fram dem igår då mannen pratade med henne, men lillebrors fröken E skickar hem dem med lillbus i morgon.

Rektorn kunde även lova att grabbarna skulle få gå på fritids medan vi har mötet med fröken V och honom.

Mellanmyras utredning ang Asperger skall förhoppningsvis påbörjas inom kort. Visar det sig sedan att grabben verkligen har den diagnos som jag så starkt misstänker ja då har rektorn även sagt att då är fröken V den första som skall be om ursäkt. Nå, vi får väll se hur det går med det.

Visst sjutton får fröken V ha sin åsikt ang vår son, men den ska inte gå ut över grabbens bästa vad gäller skolgången.

Sen behöver hon ju oavsett sin egen åsikt inte nonchallera vad vi som föräldrar säger samt vad tidigare fröken skrivit i överlämningspapprena.

Oavsett om grabben får diagnos eller ej så kvarstår de facto att tidigare fröken som haft grabben i ett helt läsår samt vi som föräldrar känner grabben mer på djupet än vad fröken V gör som endast haft honom som elev sedan i augusti

Nåja, vi får vällan se hur det går!

Idag har grabben legat och vilat större delen av dagen, fortarande med feber. Men nu leker han lite med sin lillebror. Skulle tro att han blir hemma från skolan även i morgon. Han har inte fått ont i tänderna heller efter att tandläkaren lagade det som gick sönder då han ramlade i feberyrseln igår. Däremot berättade han i morse att tänderna kändes lite annorlunda, men han ville inte att tandläkaren skulle göra något åt det för han ville ha kvar det som minne sade han.

Igår då han kom hem så vågade han inte heller berätta att han slagit sönder tänderna då han föll, han trodde vi skulle bli arga å honom. Men vadå, det var ju en olycka. Har förklarat för honom nu att vi inte blir arga om han ramlar, skillnad är om han får hål i tänderna pga slarv med tandborstningen eller om han skulle börja slåss med någon. Men en olycka är en olycka, och det finns väll ingen som tycker det är kul att ramla.

Idag med posten fick han dessutom en inbjudan till ett kalas hos en kille i klassen som han gärna vill gå på.

Nu har vi kommit hem igen efter tandläkarbesöket. De tyckte vi gjorde rätt som åkte dit med grabben trotts febern för tänderna behövde fixas (1:1 och 2:1). Grabben skötte sig exemplariskt, så himla stolt över honom.

Se hur tänderna såg ut efter att han ramlat. klicka

Efteråt åkte vi och köpte Noka innan vi åkte hem. Fyra paket blev det denna gång, 2 stycken choklad, en vanilj och ja, en jordgubb som jag skall passa på att testa också.

De ringde från skolan och berättade att mellanmyran hade feber och att han inte klarade att gå hem själv så mannen gav sig iväg med bilen och hämtade honom.

Eftersom han har en tandläkartid idag kl. 15:15, bokad sedan länge på specialisttandvården så hade vi först tänkt ringa och avboka det. Men sen såg jag grabbens mun, han hade tydligen ramlat i skolan pga febern (som han givetvis inte hade i morse då han gick hemifrån). Han hade satt tänderna i en bänk *ajje* och bitit/slagit av två stora flisor från framtänderna. Eftersom det dessutom inte är mjölktänder utan hans permanenta så är det bara att inse att det är lika bra att ta sig till tandläkaren idag.

Feber eller ej, men jag vill att de kollar på honom och dessutom är det svårt att få tid på specialisttandvården och folktandvården är han fullkomligt livrädd för så att vända sig dit akut är inte att tänka på.

Nåja, tur att vi har tillgång till bil i allafall.

Tävla hos mig!

Idag blev det inte fullt lika stressat som igår, men ändå för stressat. *ogilla* Hur som helst så kom vi iväg i tid.

Det var bara jänta som gick i skolan idag. Minimyran fick vara ledig. Eftersom han inte går på fritids så insåg vi rätt fort att vi aldrig skulle hinna hem och hämta honom i tid. Därav fick han helt sonika följa med mannen då han lämnade blod. Det var liksom den "bästa" lösning vi kunde komma på.

Jag skulle nämligen följa med Mellanmyran till specialisttandvården och dit kunde Minimyran helt enkellt inte följa med. Inte denna gång i varje fall.

Idag fick Mellanmyran låna min stora gosehund Herman. Den tog han med sig till tandläkaren.

Jag måste säga att besöket där gick så himla mycket bättre än vad jag mågonsin vågar gissa, med tanke på att grabben är rädd för tandläkaren. Så ja, ag är mäkta stolt, känner mig aldeles pirrig och varm invertes.

Väl framme hos tandläkaren flörtade grabben först med de i receptionen och därefter fortsatte han med att prata med tandläkaren och berätta om den gångna sommaren.

Slutligen fick han på sig "snabeln" (lustgasen) och började slappna av, efter en stund började de joxa runt i munnen på honom med än det ena, än det andra verktyget. Själv satt jag på stolen och hade smått långtråkigt, men jag fanns där var gång grabben kollade att ag var kvar. ;-)

När bestyren hos tandläkaren och blodgivningen var klara så blev det en tur till biblioteket för att låna flera böcker. Därefter åkte vi till Coop och handlade lite nödvändigheter.

Hmmm... Jag får nog faktiskt ta och krypa till korset och erkänna att jag är nervös idag.

Idag vid 14-tiden skall vi nämligen vara hos tandläkaren med Milo. Denna gång blir det specialisttandvården, vilket känns bra med tanke på att grabben har tandläkarskräck.

Edik har fixat så att Bolo får gå längre på dagis idag. Eller, ja det är väll en sanning med modifikation eftersom Bolo ju kommer att börja på dagis först vid 11 idag mot normalt då han börjar vid 8 på morgonen.

Jag hoppas innerligt att det fungerar bättre för Milo hos tandläkaren idag. Fast vasd jag har förstått så skall de mest prata idag.

Vad tycker ni om tandläkare? Jag avskyr tandläkare och det har ju resulterat i att jag inte varitr dit på många år. Eller ja, kostnaden har ju bidragit den med. Jag anser nämligen att det finns andra hål att stoppa de å pengar man har i. För tandläkarbesök är aldeles hiskeligt dyra. Man blir ju snudd på ruinerad bara av att gå in genom entren hus dem.