Celine - Maskrosbarn med Aspergers Syndrom

Igår eftermiddag gick jag och barnen till bussen och åkte in till stan. Där mötte maken upp så vi gemensamt kunde åka till Habiliteringen. Mannen tog hand om barnen medan jag gick in med Anna och gick igenom den gångna utredningen.

Det var inte direkt något som överraskade mig. I dagsläget har jag fått hyfsat bra koll på vem jag är. Hon berättade och vi skrattade en hel del.

Jag uppfyller så pass många kriterier som hon sade så jag har fått min Aspbergerdiagnos nu. Känns rätt bra att ha papper på det nu. Liksom som en bekräftelse på att jag har rätt bra koll på vem jag är och hur jag fungerar.

Fick veta av Anna att jag skulle få komma dit igen efter sommaren. Får se vad som händer då.

Tröttnade på designen jag hade och har letat och letat efter inspiration att göra något åt det. Idag äntligen hittade jag lite inspiration att göra något åt designen.

Känns lite ljusare och somrigare nu och inte fullt så deprimerande. Vad tycker ni?

Idag med posten kom äntligen boken som vi beställde till mig för ett tag sedan. Jag beställde dden efter att ha läst om den i Calle Schulmans blogg som jag följer sedan ett tag tillbaka. Om hans blogg så kan jag säga såhär. Ni får leta mycket efter en blogg med mer varrierat innehåll. Den handlar om allt från gamla härliga volvos till familjeliv med en underbart söt dotter och välgörenhetsprojekt som berör på djupet.

Har du inte redan utforskat hans blogg så är det inte för sent, den är bara ett klick bort. -Klicka här-

Tillbaka till boken jag beställt. Det första som tilltalade mig var författarens enorma generositet som ni kan läsa mera om i Calles blogg (klicka här för att komma direkt till det inlägget). Sen var det såklart namnet på boken. Eftersom jagt själv ser mig som ett maskrosbarn (till viss del) och mor min till stor del växte upp på sjukhus och flickhem så känns det som att jag har en del gemensamt med författaren. Kanske inte nödvändigtvis i händelser men i vissa känslor m.m.

Ska helt klart bli intressant att läsa boken.

Bokens handling:

Redan när Sandra föddes var hennes mamma psykiskt sjuk.När Sandra växer upp glider mamman allt djupare in i sin sjukdom och dessutom alkoholmissbruk. Hon pantsätter Sandras saker för att ha råd med vin och cigaretter. Det är Sandra som så gott hon kan ansvarar för hushållet, medan hennes mamma låser in sig i sitt rum och eldar upp brev och pratar med sig själv. Ofta finns ingen mat i huset, de pengar som finns går till mammans missbruk. Sandra får mat av sina kompisar, som smugglar ut smörgåsar till henne. För dem är det ett spännande äventyr, men för Sandra handlar det om överlevnad.

Situationen blir ohållbar, och hon flyttar hem till sin pappa, men inte heller där ordnar saker upp sig. Även pappan är alkoholist, och Sandra får ta hand om sig själv medan han sitter på krogen.

17 år gammal träffar Sandra sin blivande man. De kämpar för ett bra liv tillsammans, gifter sig och får två barn. När andra barnet är fött briserar ännu en bomb i ett liv som bara behöver lugn och ro. De får beskedet att maken drabbats av MS.

Maskrosungen är en gripande och självutlämnande berättelse om en flicka som trots hårda förutsättningar växer upp till en stark, välutbildad kvinna.

Maskrosungen gavs hösten 2007 ut i Danmark. Sandra Gustafsson är flitigt anlitad som föreläsare i olika sammanhang.

Grabben började fungera lite gällande leverfläckar och rätt vad det var kom det en störtskön kommentar.

"Av leverfläckar lever man, har man inga dör man". :-)

Vill du liksom jag ha flera läsare till bloggen? Då tycker jag att du skall bli medlem -här-. Sidan fungerar lite som tex mer-trafik men med den stora skillnaden att du själv inte behöver sitta och klicka "nästa". Det sköts på automatik. Det enda du behöver göra är att se till att öppna ett webfönster med en viss adress sen kan du surfa runt och göra annat medan poäng samlas själv som sedan växlas mot besökare till din blogg. Smidigt!

Skaffa du också!

Hujeda mig. Jag känner mig typ halvdöd idag. Natten blev allt annat än bra. Jänta såg en kopparorm/kopparödla, ja kalla det vad ni vill igår och inatt drömde hon mardrmmar om dem och hade svårt att komma till ro och somna.

Jag har just hittat en tävling där man kan vinna denna underbart läckra, somriga limjegröna salladsskål. Givetvis är jag med och tävlar och hoppas såklart på att vinna. Tävlingen hittar du -här-.

Jag älskar att tävla och hoppas givetvis att jag vinner denna gång för jag tycker tavlan är så himlans charmig och mysig. Den skulle passa perfekt i vår hall.

Vill du också ha chans att villa så tävla du med. Tävlingen finns -här-.

När tösen kom hem idag berättade hon att hon stött på en kopparödla på vägen hem. Det lät väll inte riktigt som att hon tyckte om mötet direkt, snarare att hon tyckte det var läskigt.

Jag vet att ni är ett gäng som vill se resultatet av min virkning. Jag är nu äntligen klar med Felicia, men har redan planer på nästa projekt.

Felicia är virkad helt och hållet på frihand efter en bild i huvudet. Inga mänster eller något. Mönster förstår jag för övrigt inte ens.

Så på så sett kan man nog säga att hon är unik för jag tror inte ens jag själv skulle lyckas göra en likadan till. =)

Självklart har Felicia ben också, även om de nu inte synns riktigt bra här på fotot.

Så småningom är tanken att Felicia skall skickas till hjärtekatten för att så småningom kanske ges till ett syskon till ett hjärtebarn.

Men innan hon skickas tänkte jag försöka få till något mera syskondjur. Så det blir väll att de skickas i slutet på sommaren eller så.

Idag har jag en sådan dära extradålig dag. Mannens lön är fortfarande på rymmen. Den borde kommit för länge sedan. Usch vad frustrerande att behöva efterlysa en lön som man ärligt arbetat för och förtjänat.

Kommer inte lönen snart, typ senast i morgon så kommer det tyvärr bli en kedjereaktion. Sådant avskyr jag! I vintras köpte vi nämligen en takfläkt, den ser ut likadant som på bilden jag lånat från nätet. Men sedan i vintras ligger den inte helt optimalt i vårt sovrum och väntar på montering.

Den ursprungliga planen var att den skulle monteras i vårt tak innan svärfar drar iväg på semester utomlands. Vi behöver liksom hans hjälp för monteringen.

En sommar i sliskig värme utan fläkt och utan ljus i rummet så jag kan virka kvällstid känns tyvärr inte allt för lockande. Därför är fläkten ett måste för mig.

Nedräkningen har typ startat. Det är inte alls många dagar kvar till svärföräldrarna reser utomlands. Det är redan nästa vecka ju.

Vår plan var att bjuda över dem på en grillkväll så vi kan äta gott och umgås lite innan de åker och samtidigt skulle då svärfar montera taksnurran. Men utan mannens lön blir det ju svårt.

Ja menar, hur sjutton bjuder man på grillat då man varken har kol, tändvätska eller något att grilla och pengarna lyser med sin frånvaro.

Detta får mig att må ruskigt dåligt.

Jag vill ha pengarna och kunna handla och följa den redan planerade planen.

Att låna pengar är ingen lösning eftersom vi inte har fler att låna av nu.

Urk. Gillar inte att gnälla om pengar, inte det minsta.

Hoppas hoppas att mannen får tag på ekonomiavdelningen i morgon och att de kan göra en blixtbetalning. Fast det är väll tyvärr att hoppas på för mycket är jag rädd.

Det hade onekligen varit lättare om svärföräldrarna varit hemma 2 veckor till eller något. Då hade jag sluppit denna evinnerliga ångest på grund av tidspress. Hatar sådant!

Just nu är min dator mer än lovligt seg och jobbig. Spelar typ ingen roll om jag startar om heller för den är lika seg efteråt. Blä!

Nåja!

Har föresten tänkt på en sak flera gånger. Hur är det där ni bor? Brukar ni tex se djur ofta?

Innan vi flyttade hit så såg jag i princip aldrig harar. Nu ser jag några stycken varje dag. Det räcker med att titta ut genom fönstret. Det finns verkligen hur många harar som helst här.

I morgon skall jag motvilligt ta mig till bussen i hettan för att åka in till stan. Skall träffa Anna på Habiliteringen.

Det är helt klart smidigare de gånger jag kan åka med Egis. Men denna gång gick det inte och inte heller kunde vi planera in en dag då det skulle fungera heller eftersom då skulle jag få vänta ända till i September och så länge vill jag verkligen inte vänta.

Jänta har länge önskat sig djur och valen har varit många. Hästar, hundar, marsvin, hamster och kanin.

Djur tänkte vi att hon skulle få. Men pälsdjur får dröja ett tag till. Till att börja med så år hon ett akvarium. Men det är än så länge en överraskning. Det blir en försenad födelsedagspressentsom kommer att stå på hennes rum när hon kommer hem efter sin semester.

Vi hade först tänkt köpas ett begagnat akvarium. Men att betala 800 kr för ett begagnat medan vi kan få ett nytt för 799:- känns ju inte så aktuellt direkt. =)

I akvariet kommer hon att få två av våra malbebisar, ja förutsatt att vi lyckas fånga dem. Samt såklart fiskar då. Funderar lite mellan guldfisk eller slöjsjärt. Förslag?

Om någon vill vara med och betala pressenten med valfritt belopp är det bara att höra av sig via mejl eller en kommentar här i bloggen. Vill du inte att din kommentar publiceras, skriv bara "privat" före ditt inlägg. =)

Ett pengaträd där det växer riktiga pengar är något jag börjar önska mer och mer. När man spelar The Sims 2 finns det pengaträd. Varför har ingen uppfunnit riktiga sådanna?

Det skulle verkligen underlätta massor om vi hade ett sådant. Speciellt sådanna här dagar.

Mannens lön borde varit på hans konto redan nu. Den borde kommit senast idag. Men har den dykt upp? Nix! Så snart får väll mannen börja efterlysa sin lön också... Roligare kan man ju ha det typ!

Sådär. Mini är på väg till dagis och mannen till jobbet. Undrar föresten varför jag kallar mini för mini, tja... Han är ju min mini oavsett hur stor han är. ;-)

Jänta kom just nedför trappen och den andre gossen han har uppenbarligen tagit sovmorgon för normalt brukar han vakna först av alla. =)

För bara några få dagar sedan så sålde vi vår gamla telefonbänk. Den träfärgade. Vi köpte den på loppis 2009, men tröttnade på den. Hon som köpte den målade om den och fräshade till den, så man nästan inte kan tro att det är samma bänk. Fast det är det!

Vist blev den fin. =)

Usch och fy. Nu ligger jag efter igen. Lovade er ju att jag skulle lägga in fotonen nu ikväll. Men jag orkar verkligen inte göra det nu. Ska försöka i morgon. Men som sagt, de kommer när de kommer. Hur som helst så har jag börjat virka lite i allafall. =)

Vilka vill se?

Sitter här och börjar bli både trött och stel i nacken. Grabbarna ligger och sover skapfötters på en madrass på golvet och mannen snarkar högljutt i bäddsoffan bredvid mig.

Ja, som ni säkert kan utläsa av de få raderna så befinner vi oss inte hemma utan hos svärföräldrarna. Jänta valde redan för länge sedan att hon ville firas här, vilket vi tyckte var helt ok.

Så idag kom min farmor, min far och bror samt min mors sambo hit och firade stora tjejen. Massa god mat blev det och en himlans massa pressenter fick tjejen.

Kommer troligen att lägga in foton under morgondagen. Känns som att det är lite sent för det just nu.

Har föresten roat mig med att virka lite ikväll. Målet om jag blir klar med projektet är att det skall bli någon form av syskondjur till hjärtekatten. Att virka en hjärtekatt känner jag är för mycket överkurs etersom jag inte ens kan läsa mönster. Men att virka på frihand känns bättre och något syskondjur borde det ju kunna bli då kanske.

Om jag lyckas, vill ni se resultatet då?

Ikväll 20:22 för 9 år sedan befann vi oss på förlossningen.

Då jag väntade Ruby så mådde jag fruktansvärt dåligt under 8½ månad. Levde mest på barnmat, fullkornsvälling och flytande Lergigan (receptbelagd antikräk medecin)

Hela graviditeten var en plåga och på förlossningen var de oroliga över Ruby eftersom hon växte så pass lite och sakta. Jag låg inne på sjukhus i flera vändor och fick droppbehandling när jag inte kunde behålla något av det jag försökte få i mig.

Måndagen före Ruby föddes var jag inne på en kontroll där de kollade med CTG, UL för att mäta olika saker etc.

Den dagen sade läkaren även att jag skulle komma tillbaka på torsdagen så skulle läkarna göra en ny koll på Ruby och sedan besluta när och hur hon skulle komma. De hade uppskattat att Ruby vägde 1300gram (nästan fullgången)

Redan samma kväll fick jag värkar och vattnet gick... Åkte till förlossningen och de kollade (de trodde itt det var vattnet). Blev hemskickad... På bussen hem började värkarna komma tätare... När ja kom hem lade jag mig på sängen och försökte läsa en bok (barnbok, kunde itt koncentrera mig). Värkarna kom tätare och tätare så jag bad Egis att ta tid... Då var det mellan 5-7 minuter mellan verkarna.

Ringde till förlossningen och de tyckte att jag skulle ta ett varmt bad... Började sakta att förbereda mig... Gick på toa eftersom det kändes som om ja behövde bajsa... Såg att jag börjat blöda så jag ringde tillbaka till förlossningen.

Då frågade de om de var första barnet och eftersom Ruby var det så ville de att jag skulle komma in...

Var redan öppen drygt 2cm då jag kom in... Men jag var trött och klockan var mycket så jag fick en spruta som tog bort värkarna och en insomningstablett..

Dagen efter (tisdagen den 25/6-02) började värkarna komma igång igen (jobbigt) själva öppningsskedet var jättejobbigt... Framåt eftermiddagen hade jag bara öppnats några få cm till så då beslutades att jag skulle få värkstimulerande dropp. Strax före fick jag även en morfinspruta som de sade skulle ta udden av de värsta värkarna... Det gjorde de sannerligen inte men i stället kunde jag slappna av lite mer mellan värkarna under öppningsskedet...

Då droppet var fixat gick det sedan undan och jag började känna mig mer och mer bajsnödig... Det tryckte på utav bara sjutton... (går ej att beskriva, måste upplevas). Hur som helst så lyckades jag få en sköterska att kolla hur mycket jag öppnats... Först ville de inte men jag envisades för jag trodde inte alls att det skulle kännas som det gjorde... Kändes liksom som om ja var tvungen att pressa ihop benen för att inte gå sönder, de tröck på något rent ruskigt och jag har nog aldrig känt mig så bajsnödig... Men på toa kom de då inget, de var som ett stort skämt alltihop... Sköterskan envisades med att det var lång tid kvar... (Brukar tydl. ta längre tid för förstagångsföderskor).

Nåja... Hon fick sig en reäl överraskning... Jag var helt öppen och värkarna ja kände som var så annorlunda som ja nätt och jämt kunde andas mig igenom var i själva värket krystvärkar...

Det var dags att föda... Ja skulle byta säng...

Hjälp... stopp... Ja vill inte, ja vill hem... Djäklar i mitt skal va rädd jag blev, nu ville ja verkligen itt vara med längre... Ja ville bara packa ihop sakerna och gå... Men icke att jag kunde... Efter ett tag lyckades Egis förmå mig att ta mig samman och byta säng...

Till nästa problem... Jag ville ha ngt mot värken som ja trodde skulle slita mig i bitar (efter Ruby föddes var de inge farligt alls)

Men sköterskorna (de var 2 nu) sade att det var för sent, jag måste krysta nu... Fick iaf lustgasen... (Min bästa vän... *flina*)

Sen sade de att jag skulle krysta... Hur sjutton gör man det då frågade jag... Fick till svar att jag redan gjorde det..

Hmmm.. oki! Fortsätter väl med att försöka slappna av tänkte jag...

Det tog Ruby 22 minuter att födas fram och min första fråga då hon var ute var om det fanns ngn snopp.

De gjorde det inte... Vår dotter älskade flicka föddes 20:22 den 25/6-2002... Vägde 2315gram (inte de 1300 gram som viktskattningen visat dagen före) och hon var 45.5cm lång...

Helt klart den finaste flickan i världen...

 

Ända sedan vi flyttade hit har jag varit på jakt efter en större matta som skulle kunna fungera som en dörrmatta. De jag sett i affärerna har alla varit för små. Jag vill ha en som hela familjen tusenfot får plats på och nu har vi äntligen fått tag i en matta.

Någon dörrmatta är det väll kanske inte, speciellt med tanke på att den även kan användas utomhus. Men den kommer nog fungera aldeles utmärkt eftersom den är lite lagom rivig.

Enda nackdelen är att toalettdörren inte kan öppnas inifrån för den fastnar i mattan. Hmm... får försöka hitta på något för att lösa det. Men på det stora hela är jag nöjd. Däremot har jag inte bestämt mig helt ännu om ifall den skall vara så dtor som den är eller om vi skall kapa den något. Men vi får se.

Bara undrar, ser ni något nytt med bloggen?

För mig är ett bra midsommarfirande så mycket mer än bara en midsommarstång och dans. Jag dansar inte själv och ser inget nöje i det. Midsommarstången är fin att titta på, men så himlans mycket mera vet jag väll inte om det är.

Jag måste säga att jag blev reält besviken i år. Tidigare år (sedan barnen föddes) så har vi tillbringat varenda midsommar med svärföräldrarna på olika ställen. De senaste åren har vi varit på ett ställe som jag tyckt varit snäppet bättre än de innan, men det är marginellt.

I år ville mannen att vi skulle vara hemma på midsommarafton och jag hade inget alls emot det. Men med facit på hand måste jag säga att det inte blev mycket till midsommarfirande för min del. 

Blir vi hemma nästa år så åker vi in till stan. Jag förväntar mig nämligen mera. Jag vill till exempel att det skall finnas lottstånd och olika aktiviteter, till exempel fiskdamm för barnen.

Barnen har inte varit på ett enda midsommarfirande utan lotter och fiskdamm. Inte jag heller förrän nu i år. *besvikelse*

För grabbens skull försökte vi i allafall göra något trotts besvikelsen. Det slutade med att vi stannade och lyssnade lite på musiken från de som dansade kring stången, åt glass och tittade på barn i fina sverigedräkter.

Grabben tog även några egna prommenader och hittade bland annat en liten klippa att klättra på.

Nåja, bra att han är mer lättroad än mig. =)

Om en stund skall vi njuta av en rabarberpaj som far och son fixat till.

Hur har er midsommarafton sett ut då?

 

Idag efter vi varit på midsommarfirandet (som jag för övrigt kommer skriva om senare ikväll) så åkte vi och handlade.

Bolo fick en egen vagn idag eftersom syskonen är bortresta. Vi skall sammanstråla med dem i morgon. Då skall vi även fira Ruby som fyller år. Gissar att hon beställt ett stort kalas, men som tur är så slipper vi tänka på förberedelserna denna gång.

Efter handlingen åkte vi hem så Bolo och Egis kunde göra en rabarberpaj. Efter det hjälpte lilleman mig att göra tonfisksås med lite extra lyx i form av dill och majs i.

Måste säga att Bolo var riktigt duktig på att fixa mat.

Nå, detta kanske inte är den vanligaste midsommarmaten, men vi är inte vanliga heller, vi är unika. Idag bestämde vi vad vi skulle äta tillsammans och detta var de av alla förslag som gick hem hos alla. =)

Kunde i och för sig ha grillat. Men det hade blivit dyrare i och med att vi måste köpa grillkol också.

ƸӜƷ•°*”˜˜”*°•.ƸӜƷ✫...•°*”˜˜”*°•.ƸӜƷ✫...•°*”˜˜”*°•.ƸӜƷ✫
Ö░N░S░K░A░R A░L░L░A ░E░N ░T░R░E░V░L░I░G░
` ❤..............M░I░D░S░O░M░M░A░R ........... `❤´
✫ƸӜƷ•°*”˜˜”*°•.ƸӜƷ✫...•°*”˜˜”*°•.ƸӜƷ✫...•°*”˜˜”*°•.ƸӜƷ

Återkommer och berättar om vår midsommar senare. Men kan säga såhär. I år blir det bara jag, mannen och minstingen. De andra barnen är hos farmor och farfar.

Kkommentera gärna och berätta om er midsommar. =)

Idag har vi hunnit med det ena äventyret efter det andra. Bland annat har vi varit in till stan och köpt lite saker som jag tingar och så har vi varit till busstationen och satt två av barnen på bussen till farmor och farfar. Smidigt när det är en och samma buss hela vägen. Sen mötte såklart farfar vid ändhållplatsen också.

Givetvis var lillebror med och vinkade av sina syskon vid bussen.

När bussen med syskonen åkt iväg så fick lillpajas bestämma vart vi skulle äta. Hans val föll på ett litet gatukök som har barnmeny och leksam till barnen.

Vad han valde för mat ser ni nedanför. =) Colan fick han för att den ingick i min mat och jag gillar inte cola. Tyckte inte maken skulle ha två. ;-)

Sonen har börjat plinka lite på sin gitarr som han fick i julklapp. För en stund sedan sjöng han även Vi äro musikanter ifrån Skaraborg samtidigt som han plinkade på gitarren.

Ok, än kan han inte spela, men det låter faktiskt rätt bra ändå tycker jag. Fast det är klart, jag har ju inga såkallade musiköron. Någon med sådanna skulle väll antagligen höra alla fel.

Varfr säger man "levande musik"? Jag tycker det låter helsnurrigt. På vilket sett lever musijken? Hittills har jag aldrig sett musik andas.

Ok, jag vet att det kallas "levande musik" när någon spelar det live så att säga och inte på stereon. Att det är så fick jag lära mig som barn. Men vad betyder "levande musik"?

Nåväl, min lilla älskling har spelat ljuvlig musik för mig idag på sin gitarr som han fick i julklapp. Som alltid spelar han utan noter och helt efter eget huvud. =)

När syskonen kommit hem så skall vi åka in mot stan. Har lite saker att köpa, bland annat jäntans pressent från min farmor.

Nu är jag sådär glad och trött som jag kan bli ibland efter att ha haft psykiskt påfrestande besök.

Det kom hit en person idag, om han är sjukgymnast eller arbetsterapeut har jag ingen aning om. Men han hade i varje fall med sig en betydligt bättre stol till duschen åt mig. Samt handtag till toaletterna, en av dem sitter redan fast på toaletten här nere. Den till toaletten där uppe skall maken montera senare.

Utöver det så fick jag testa att cykla på trehjuling för vuxna och det var inte alls så lätt som man kan inbilla sig.Rakt fram och bromsa gick väll skapligt, men att svänga, ja det måste jag absolut testa. Men det lär dröja några veckor till innan jag får chansen att börja träna mera så jag kan komma igång med cyklingen.

Nåväl, cykeln är beställd så det är väll bara att vänta kan jag tänka mig. Men jag hoppas ju att min kommer se likadan ut som den jag fick testa idag. Dvs blå metallic och treväxlad.

 

Jag börjar bli trött på min design. Jag känner att det är dags att byta ut den, men ork och motivation befinner sig just nu långt under markplan.

Om någon av er som läser bloggen har lust att göra något så skriv gärna en privat kommentar till mig om det. Jag kommer inte betala för det, men jag kommer givetvis att länka till den som i så fall gjort designen.

Det enda jag vill är att symbolen här på sidan, från serien Charmed skall vara med och likaså texten som jusst nu finns i headern. =)

Hmm... Det blev ju totalfiasko att ha tävling i bloggen. Är det någon mening att testa det igen? Vad tycker ni läsare? Gör er röst hörd. Vad vill ni se i min blogg och vad gäller tävlingar, vilken typ av tävlingar vill se vara med i? Vad vill ni kunna vinna? Berätta för mig.

För ett tag sedan fick mannen ett telefonsamtal som resulterade i att vi bytte filmpaket till ett annat erbjudande. Tidigare hade vi mest skumma kanaler. Nu har vi ett gäng olika Canal+ kanaler, vilket känns mera rätt för oss.

De tidigare kanalerna tittade vi aldrig på. Nu kan jag se film vilket är ett av mina stora intressen.

Vad har ni för kanaler?

Jag har svårt för ändring av sådant som redan är planerat. Idag skulle vi fått besök av en som skulle tittat lite på vad jag skulle behöva för hjälp i hemmet. Han skulle även ha med en cykel som jag skulle få testa. Men nu blir det inte så att han kommer idag, han kommer i morgon i stället. Nåja, det får väll gå det med då...

Jag har ett stort behov av vad jag kallar "gå i ide dagar". Idag var en sådan dag. Jag vaknade i morse för att följa med två av barnen till tandläkaren men då vi kom hem idag så fick mannen ta över och jag har typ sovit mer eller mindre hela dagen.

Idag var vi dså iväg till habiliteringen för tredje gången under denna utredning. Minstingen var på dagis men de två stora barnen var med. Med sig hade de lite leksaker för att kunna leka medan de tillsammans med sin far väntade i väntrummet.

Strax efter vi kommit så kom Anna ut och hämtade mig. Stackars Milo blev aldeles förvirrad och ville inte alls lämna min sida. Jag var tvungen att förklara flera gånger att jag snart skulle komma tillbaka och att han var tvungen att vänta.

Men till slut kunde jag komma in och följa efter Anna. Anna pressenterade mig för en annan tjej som skulle vara med. Hon höll på att utbildade sig så hon skulle bara sitta tyst i ett hörn.

Eftersom jag skulle filmas idag *ogilla*, så gick vi inte in i de rummet vi varit i de andra gångerna utan i stället gick vi in i ett större, mer opersonligt rum en liten bit längre bort.

Som väntat så fick jag sitta på en aldeles vansinnigt hård och otäck stol, vid ett litetbord mitt emot Anna.

Det första hon tar fram och vill attjag skall göra är att bygga pussel, hon ger mig 4 bitar och säger "resten finns här". Ok, jag bygger med de fyra bitarna, sen sitter jag och väntar på att hon skall ge mig de som fattas. Men det gör hon inte, hon väntar på att jag skall be om dem. Dumt, hon sade ju själv innan att resten fanns brevid henne då borde hon ju själv fatta att jag behövde dem för att kunna bygga klart... Knasigt! Sen säger människan helt plötsligt "gott", vadå gott. Pusslet är väll inte ätbart?

Nåja, till slut blev jag ju klar med pusslet. Efter det gjorde vi några saker till, tyvärr minns jag inte ordningen. Men hon frågade mig om semesterminnen från barndommen och de jag mindes bäst var det supersaltade potatismoset och ödlan i tältet, sen mindes jag ju också då far var tvungen att surra fast tältet i takräcket och bror med eftersom han snudd på höll på att lätta från marken. Anna berättade om en episod då hon hade fått tuggummi i håret.

Sen skulle vi berätta sagor på olika sätt. Jag skulle titta på bilder om en man som fiskade, han lade fisken i en hink med vatten som stod snett bajkom honom. Då dök en katt upp som drog upp fisken ur vattnet och släppte ned i gapet på en stor fågel som åt upp fisken och sen flög iväg. Den sagan skulle jag återberätta då jag ställt mig upp. Varför jag skulle stå upp vet i sjutton?!?

Nåväl, efter det fick jag titta på en bild och berätta en liten "saga" om någon av alla dessa som var med på bilden. Slutligen skulle jag berätta en saga om paddor. Men inte bara jag, utan Anna berättade några sidor, sen fick jag berätta och sen hon igen och så vidare.

Innan vi avslutade så frågade hon mig också en del blandade frågor. Ett väldans hoppande mellan skola och nutid och tillbaka till min egen historia och framtidsdrömmar, mål med livet och jag vet inte allt.

Vad allt detta ska visa vet i sjutton. Men ddet hoppas jag att Anna berättar nästa gång vi kommedr dit. För nu kan hon vist inte samla så himlans mycket mer material genom mig och maken. Nästa steg är att intervjuva min mor vilket hon tänkt göra på onsdag, kanske även på torsdag.

Därefter skall hon sätta sig och gå igenom allt och sammanställa det. Sen hoppas jag såklart att hon har en eventuell diagnos klar åt mig.

Jag tror verkligen att diagnosen kommer att bli Aspergers, men kommer det att bli något mera?

Idag på förmiddagen sken solen och det var riktigt varmt medan vi var inne i stan. När vi var klara med våra ärenden så skulle vi vänta in en person vid glasskiosken. Skulle köpa lite kläder av henne åt grabbarna.

Vädret bidrig till att suget efter mjukglass blev aldeles otroligt svårt att motstå så glassar köptes till maken, mig och barnen.

Men jag testade vist gränserna lite för mycket med mjukglassen. Den var himelskt god. Men några flera mjukglassar blir det inte i sommar annat än att tex smaka på barnens eller makens.

Det blev helt enkellt för mycket av det goda och magen reagerade ordentligt på laktoschocken genom att ge mig hemsk magknip med svettningar och illamående.

Får helt enkellt bli isglass om jag inte hittar laktisfri. Få ställen som har laktosfria strutar.

Kontentan av dagens glassexperiment skulle man kunna förenkla med "lagom är bäst".

 

Nu ser ni säkerligen att jag har bytt räknare. Min förra räknare räknade ju ned till min och makens 8-åriga bröllopsdag och eftersom det är nu idag så kändes det liksom som ett bra läge att byta. =)

Vår älskade Milo är så go och ibland då han pratar så vänder han på orden och det låter så himlans mysigt. Här kommer några exempel.

Knäppfasten = fastknäppt (bilbältet)
Ätuppen = uppätet
Klädpåen = påklädd

Ja det finns ju några till men de kommer jag inte ihåg just nu...

Vaknade med huvudvärk i morse och nu har det eskalerat till en fullt utblommad migränattack.

Än har jag visserligen kontrollen över migränen, men det är nog bara en tidsfråga, känner att illamåendet och koncentrationssvårigheterna står i farstun så att säga.

Känns lite som att någon står och slår med en förbaskad slägga mot mina tinningar. Dunk, dunk, dunk.

Trotts det kan jag inte lägga mig och vila, det funkar inte, kan ändå inte koppla om huvudet och koppla av.

I morgon skall jag nämligen till habiliteringen igen och jag har fått för mig att jag måste göra några saker innan och jag börjar nu må piss över att jag sparat det till sista dagen och att de kanske inte hinns med.

Fan, ja håller på att förlora kontrollen nu igen.

Tänkte jag skulle skriva och berätta lite om dag två på habiliteringen. Men tankarna är fortfarande rätt osorterade och röriga så var beredda på att ni själva får sortera informationen eller läsa huller om buller så som minnesbilderna dyker upp. ;-)

Men vi gjorde lite annat igår också, bland annat så tog maken lite naturfoton som jag kommer att lägga in lite här och där i texten. De har med andra ord inget gemensamt texten bortsett från att de togs samma dag.

Vi kom in till stan lite tidigare än vi tänkt, men eftersom det blev för stressigt för mig på morgonen så hann jag inte med frukost.

Jag viste ju att jag skulle sitta länge på habiliteringen så vi valde att åka förbi Mc Donalds och köpa toast som fick bli frukost. Faktum är att deras toast faktiskt är riktigt goda.

Nåväl. När vi kom fram fick mannen släppa mig så nära ingången det bara gick för regnet vräkte ned och jag hade ju ingen jacka eller något med mig. *illa illa*

När vi väl kom upp till rätt våning så fick make och son stanna i väntrummet. Tur att grabben fått ta med sina smurfar. Själv gick jag och Anna in på hennes rum. Det skulle visa sig att jag skulle göra uppgifterna huller om buller, lite här och lite där. Göra lite på en uppgift, byta till en annan och sen gå tillbaka och göra mera på den första igen. *rörigt* Men det gick ju rätt fort.

Skulle svara på frågor som direkt skickade mig tillbaka till klassrummet rent känslomessigt. Upptäckte att jag typ inte kunde några av frågorna. När frågan om Italiens huvudstad dök upp så var min spontana tanke, fråga min dotter, hon ska ju dit i sommar, men campingen heter Bibione. Efter en massa tänkande kom jag ju på att Italien har den dära drickbara huvudstaden. =)

Sen skulle jag rita en skum figur. Då satt hon och skrev upp i vilken ordning jag drog strecken. *mysko uppgift*. Vidare efter det var att hon intervjuvade mig lite om hur det var då jag var barn, skoltid och sådant. Sen helt plötsligt så skulle jag komma ihåg vilka figurer och former som var med i den mysko prylen jag ritade. Skulle liksom ringa in siffrorna i ett häfte. Därefter fortsatte det med skum kodning igen. Siffror som skulle kodas om till tecken på tid. Jag skulle även rita den skumma prylen igen fast nu helt ur minnet och ja, det gick väll inge vidare om jag säger så... Rätt så uselt faktiskt. Som avslutning blev det lite mera intervju och jag berättade att det jag lägger mer ennergi på är att bli en ännu bättre mamma än jag är vad gäller att hjälpa barnen på rätt väg här i livet även gällande känslohantering och sådant. Inte bara det rent uppenbara som mat, skola och rena kläder samt hälsa. Nä även på djupet. Vad gäller andra lustigheter som kan tänkas dyka upp tex. då barnen behöver hjälp med läxor, ja då finns ju ett utmärkt verktyg att ta till som heter google om man nu inte kan svaret själv.

Just det fick Anna att skratta en hel del. Faktum är att vissa av uppgifterna i utredningen känns så sjukt fåniga att både Anna och jag har skrattat massor. Men det som skall ske nästa gång ser jag inte fram till lika mycket för då skall det tydligen filmas. *läskigt* Jag gillar verkligen inte tanken på att bli filmad. Jag avskyr ju till och med att bli fotograferad och just där är det så sjukt. Jag vill verkligen ha ett foto på mig där jag ser bra ut, men det är svårt att få till eftersom jag inte vill fotas. Men samtidigt blir jag ju alltid ful på foto så varför kämpa emot impulserna?

Glöm inte tävlingen som pågår till och med i morgon. Vist vore det väll ändå kul att vinna en bok att läsa till sommaren. Sprid tävlingen vidare genom din egen blogg. Givetvis får du även sprida den på annat vis.
Till tävlingen!

Har varit ut en vända nu. Behövde liksom åka in till stan. Men det vasr ruskigt kvavt, trotts öppnade fönster på bilen blev jag ju aldeles klibbigt varm meda jag satt i bilen och väntade.

Dagens plan är att bleka håret. Det har växt ut så fasligt mycket nu, och jag gillar inte alls utväxt.

Vanligtvis är det alltid maken som vaknar före mig. Men igår bestämde jag mig för att vakna före honom och det gjorde jag mycket riktigt idag. När jag kom ned låg han och trynade som skönast på soffan med tvn igång. Hmm.

Nu sitter jag och kopplar av lite framför Canal + SF kanalen. =) 

Jag tror många av er redan vet vid det här laget att jag stått länge i kö för att göra en utredning angående Asbergers. Nu har jag äntligen efter mycket om och men kommit fram i kön och faktiskt även fått påbörja utredningen. Jag har varit där två gånger nu. Men jag tänkte skriva lite om första gången nu ikväll (läs inatt). Resten blir förhoppningsvis i morgon någongång.

Vi kan kalla tjejen som gör min utredning för Anna. Hon kom som en frisk fläkt och pressenterade sig varefter jag följde med henne in till rummet vi skulle vara i. Väl där inne berättade hon lite hur utredningen skulle gå till. Att jag skulle få göra lite tester, svara på frågor. Att hon skulle intervjuva mig och likaså min man. Sen frågade hon om det fanns någon mer hon kunde intervjuva, främst gällande min barndom och ja, de säkraste kortet är ju då såklart mamsen min. Men i och med hennes jobb etcetra så har vi fixat så att Anna kan intervjuva henne via telefon. Bra uppfinning det dära med telefonen som senare Alexander Bell patenterade.

Har någon av er som läser gjort en utredning om Asbergers eller liknande så får ni gärna verätta hur era utredningar gick till och hur lång tid de tog.

Hur som helst, jag fick svara på massa knasiga frågor som tex "Vad har en bebis och en blomknopp gemensamt". Vad tycker ni? "Vad har kärlek och hat gemensamt?, "Vad är gemensamma nämnaren på ett träd och en fluga?" Ja ni ser ju själva. Helskumt.

Det kändes lite som att sitta i skolbänken och ha konstiga prov när Anna tog fram nästa uppgift. Då skulle jag nämligen skriva koder. Tex 1, 2, och 3 hade olika symboler. 1=/ 2=+ 3=( och så vidare. Jag skulle avkoda ett långt stycke på tid. Max 2 minuter och ja... Skumt. Sen samma sak fast jag skulle avkoda bokstäver. Ärligt talat så fattade jag inte ett smack av vad jag gjorde. Jag bara gjorde det.

Jo just det, jag skulle leka med klossar och bygga mönster som hon visade upp också. Först med 4 klossar, sen med sex och slutligen med 9 klossar.

Nåja, det kanske kommer något gott ut av det i slutändan.

Nu skall jag ta natt, så fortsätter jag med dagens äventyr hos Anna någongång i morgon. =)

Nu har det blivit lite väl mycket pizza ett tag. Men så får det bli ibland. =) Sist vi var på pizzerian fick vi reda på att de skaffat ny meny med nya pizzor i. En av de nya var med lax så den var jag ju givetvis tvungen att testa. Riktigt god var den, fast aningen salt. Men inte mycket. Hade dock velat ha lite mera sparris till. Men det var aldeles lagom med laxen.

Det här med bearnaisesås är en hel vetenskap har jag upptäckt. Det äre i princip omöjligt att få den att smaka likadant fast man gör likadant de gånger man gör den.

Nu pratar jag om när man gör den själv. Jag har ännu inte vågat mig på att göra den från grunden än. Maken har testat. Den gick att äta, men ja, nästa gång blir den nog godare.

Något som imponerar på mig är när någon lyckas riktigt bra med en bearnaisesås.

Hur det är med restauranger vet jag inte. Vet ni hur det brukar vara, de bästa hoppas jag gör sina själv men säg vanliga lite enklare lunchrestauranger.

Typ Sibyllas hamburgerhak och så kör ju mestadels med färdiga såser, ja halvfabrikat på det mesta och det känns som om de flesta eller ja, de pizzerior jag känner till kör med pulversåser eller rent av ännu värre, helfärdiga kalla såser.

Men för bara någon dag sedan hände en kul sak. Vår lokala pizzabagare överraskade oss och vann massa pluspoäng. Det visade sig att han gör sin bearnaisesås själv, och inte bara det. Den är god också. En klar vinnare för mig är att köpa varmt bröd hos honom som är nybakt och till det en bytta bearnaise. Bre brödet med smör och dippa i såsen. Smaskens!

Men alltså... Inte en enda hittills som velat vara med i min tävling. Varför? Tycker ni att det är tråkigt att tävla eller vad handlar det om?

Igår var vi med Milo till hans tandläkare. Ruby frågade om hon fick följa med in och det lät vi såklart Milo bestämma eftersom jag ansåg att det var viktigt att han fick möjlighet att slappna av och inte bli störd.

Det gick riktigt bra. Grabben testade lustgasen och de fick putsa på tänderna utan problem. Jänta skötte sig så otroligt bra att jag blev aldeles varm av stolthet.

Faktum var att personalen faktiskt lät henne med välja en leksak eftersom hon  varit så otroligt duktig.

Senare på eftermiddagen igår var jag även till Habiliteringen på ett långt möte. Kommer att skriva mera om det i morgon. =) (om jag orkar vill säga)

Idag var vi iväg till logopeden med minstingen. Nu var det sista gången för sen är det meningen att skolans talpedagog skall ta över. Grabben fick gå igenom en hel bok och berätta vad det var han såg. Logopeden tyckte att hans uttal gått framåt och vist har det de, men fortfarande har barn och vuxna svårt att förstå honom.

Nåväl, logopeden ansåg att grabben gått så pass mycket framåt att hon inte kunde skriva ett intyg att han behöver fritids för språkets skull.

Missförstå oss inte nu. Vi är givetvis glada att det går framåt för grabben men lite ledsna för att han inte kommer att få gå på fritids för jag är övertygad om att utvecklingen kommer fortsätta framåt snabbare med mer stimulans från fritids.

Idag hittade jag något här på nätet som jag tycker att flera borde ha på sina bloggar och hemsidor. Ja för mig var det i varje fall första gången jag såg det och har nu givetvis lagt in det i min blogg.

Klicka här för att
sprida widgeten

Jag sitter här aldeles galet trött efter två extremt jobbiga dagar rent psykiskt. Har massor som jag vill skriva men just nu är allt i ett enda kaos i huvudet och jag vet inte alls i vilken ände jag skall börja. Jag måste sortera lite men just nu fungerar det inte så i stället tänkte jag bjuda på lite foton jag tagit här i dagarna.

Psss! Glöm inte delta i min boktävling, för du gillar väll att vinna?

Halloj igen allihopa. Hoppas bi haft en bättre dag än mig. För mig blev det mera åt hållet "dagen som gud glömde" eller något, tyvärr. Skriver inte mer om det nu innan jag hunnit sortera allt i lugn och ro. Men nu är det natt och i morgon tar vi nya tag.

Jag fick dock en himlans trevlig överraskning när jag kom hem.

Bland mailen jag tankade hem fanns ett mail från en himla go tjej. Nämligen hon som virkat denna underbara rastapadda Paddiz.

Läs hennes blogg här. Innan jag skriver mera så vill jag skrva att denna tjej såvitt jag vet aldrig har träffat mig.

Ändå har hon lyckats göra en virkad Paddiz som är otroligt lik mig, mitt temperament lyser igenom. En padda sopm vågar vara sig själv och går sin egen väg. Paddiz är helt klart en tjej som valt sig ett killnamn. Så himlans lik mig. Jag ville mest ha snickarbyxor som barn och avskydde allt vad klännigar var. Idag kan jag ibland ha kjol, men för mig är det mera ett skydd för att inte smutsa ned mina tights typ. =)

Sen har ju Paddiz och jag samma färg på håret... En slump?

Tack underbara människa och jag är djupt imponerad av din insatts.

*tidsinställt inlägg*

Hoppas att ni alla har en underbar dag idag. Barnen har fått packa leksaker i sina ryggsäckar som de skall få ta med i dag. Kanske får de då lite lättare att hålla sig i "skinnet". =)

Medan vi är borta idag så kan ni väll roa er lite med tävlingen jag har här i bloggen. Skulle vara kul att komma hem sen ikväll någongång och hitta en massa tävlingsrespons. =) Ni hittar tävlingen här.

*** Tidsinställt inlägg ***

Jag måste erkänna att jag är lite orolig över om jag kommer att vakna i tid, men det får vi hoppas. För nu borde vi sitta i bilen på väg in till stan. Mannen skall lämna blod idag och vi skall även passa på att möta två personer och sälja två par Kavatsandaler.

Utöver det så har vi planerat en dagstur till vår huvudstad. Fast såklart skall vi inte in i smeten. Men vi skall hälsa på lite släkt. Återstår att se hur många.

Nu tror jag att det är dags att gå och sova. Då kommer jag nog att få sova extra gott så glad som jag är nu. Jag läste just en blogg som jag upptäckte handlade om mig. =)

Vill ni också läsa? Gör det då!

Missa nu bara inte tävlinge som pågår. Ni hittar den här.

Sov gott vänner!

Nu är det hög tid att även jag har en tävling. Den kommer att pågå fram till 19 juni kl. 23:59 och du kan vinna boken på bilden.

Reglerna är väldigt enkla.
1 lott: Skriv en kommentar och berätta varför just du vill vinna.
2 lotter: Gör punkt 1 och skriv sedan ett blogginlägg i din egen blogg där du berättar att du är med och tävlar hos mig. Glöm inte att ta med bilden i din blogg och länka tillbaka till min blogg. Länka till ditt blogginlägg när du kommenterar hos mig. Jag måste kunna hitta ditt inlägg för att du skall kunna få två lotter.

För att du skall ha en chans att vinna så krävs det att du lämnar kontaktuppgifter.

Lycka till med tävlingen och sprid den vidare till dina vänner. Ju flera som deltar desto roligare. =)

Jag viste det, jag viste det! Jag hade rätt hela tiden. Ni hjärtekattsvirkare har ett stort hjärta av guld som slår för att göra livet lättare för era medmänniskor.

Ni gör mig så enormt glad alla ni som virkar hhjärtekatter och syskondjur.

Jag blev nyligen kontaktad av en tjej som blivit berörd av min lilla berättelse om hur det var för mig som syskon till ett hjärtebarn. Hon hade blivit så berörd att hon efter att ha läst mitt inlägg kontaktade mig och bad mig välja ett djur. Nu håller hon på och virkar ett syskondjur, en sköldpadda.

Direkt när jag valde djur så ploppade ett namn upp i huvudet på mig, så för mig kommer den sköldpaddan alltid att heta Paddiz. =)

Så fort jag fått ett foto på sköldpaddan så kommer jag att visa den för er med. Och om tjejen som gjort vill och har en blogg så länkar jag givetvis till henne med.

Tack du underbara!

Glöm inte bort att ni kan prenumerera på bloggen också. Då missar ni garanterat inget. =) Inom kort kommer jag också att ha en tävling i bloggen.

Det kliar och det kliar och det kliar. Det kliar så jag tror att jag ska bli galen. Min första tanke var att jag fått löss, men inte då. Med facit på hand så önskar jag att det varit löss för det är så mycket enklare att råda bot på. Bara tvätta med äckligt schampoo och kamma, kamma, kamma och kamma.

Men det är är något mycket värre, mjälleksem. Fullkomligt hopplöst att råda bot på. Har testat allt på apoteket vid det här laget utan att märka så mycket som ens en liten skilnad. Nä, det är bara att konstatera, det fungerar inte! :-(

Jag börjar bli desperat. Har haft det här eländet i några år nu och det blir typ bara värre och värre. :-/ Stora vita torra områden (hudkakor) i hårbotten som kliar utav själva.... River bort stora hudflagor flera ggr om dagen. Ja jag vet, det är säkert inte bra.

Men ni skulle förstå bättre om det var ert huvud som var utsatt. Det går liksom inte att hejda sig.

Har ni några bra tips och råd att komma med så mottages de med enorm tacksamhet.

Ni vet väll om att ni kan prenumerera på min blogg via bloglovin'? På så vis kan ni garantera er för att inte missa något av mina inlägg. Det finns bland annat en länk nära klokan på bloggens framsida, den är det bara att klicka på så är det bara att börja följa bloggen.

Givetvis kan man följa den även vis RSS, men det har jag ingen koll på hur det fungerar. Vilka är ni som följer bloggen via RSS?

Det här är riktigt konstigt tycker jag. Rätt vad det är, utan att ha gjort något så befinner jag mig på toppen. Men det fungerar aldrig att stanna kvar där. Hur kommer det sig att det blir så otroligt djupa fall?

Vad har ni för tips att komma med för arr få flera läsare? Jag är mer på mer-trafik, surfar ofta runt bland bloggarna där och kommenterar lite här och där. Kommenterar även bloggar jag följer mera regelbundet och jag försöker att uppdatera bloggen regelbundet med varierat innehåll. Både korta och långa inlägg, med och utan bilder m.m

Så låt höra, vad har ni för tips och råd att komma med?

Helt galet vad det är varmt ute just nu. Men ett aldeles perfekt torkväder är det med solen som skiner, hettan och lite fläkt. Hoppas bara att torkvädret räcker till. =) Vi har tagit vara på vädret och monterat isär vår Emmaljunga scooter som vi planerar att sälja. Det är ju alltid roligare att sälja hela och rena saker och nu har vi ju liksom ingen användning för vagnen längre. Barnen har liksom vuxit ur den.

Sen måste vi också klippa gräset för det har ju dragit iväg aldeles fasligt på längden nu. Ser ju nästan ut som en djungel på tomten nu.

Appropå djungel, ni skulle se våra rabarber, de har blivit aldeles sanslöst stora nu.

I morse sov jag som vanligt rätt länge, men blev väckt av att habiliteringen ringde och frågade om jag fortfarande ville ha en utredning ang. Asbergers gjord. Självklart vill jag det.

Då berättade hon som ringde att hon ville boka lite tider och eftersom  jag nätt och jämt vaknat så fick mannen ta över efteersom han hade mer koll på almenackan. Så nu är följande tider inbokade 15/6 kl. 14:30-16:30, 17/6 kl. 9:30-12:00, kl. 12:00-12:45 skall Egis in och prata med dem. Sen har jag en sista tid inbokad mellan kl. 10 och 12 den 20/6.

Spännande, men samtidigt lite läskigt, nu är det liksom på riktigt!

Vad brukar ni roa er med för att få tiden att gå? Har ni några speciella favoriter. Jag har en del, förutom att se på serier så gillar jag att spela en del av spelen på facebook eller Betapet tillsammans med Egis.

Helt sanslöst ju. 118 besökare bara idag. Helskoj, men var kommer ni alla ifrån? Jättetack till alla er som kommenterat, sådant gör mig jätteglad. Nu önskar jag bara att flera kommenterar.

Ja ni som alltid läser behöver ju inte om ni inte vill, men alla ni andra, vilka är ni?

Nåväl, ha en skön kväll. Själv skall jag strax gå och duscha och efter det väntar sängen. Det är ju som sagt en nu dag i morgon. =)

Dagens middag blir nästan samma som igår så därför är jag lat och "lånar" gårdagens foto. ;-) Fick ett tips att maten kan kallas för Risipytti för det är ju samma som pytt i panna fast med ris.

Hur som helst, skillnaden mot igår är att det denna gång inte är bacon i utan bara korv, sen är det lök, gräslök och purjolök i. Ja som sagt, har man inte så mycket hemma får man låta fantasin flöda.

Det är däremot mycket lyxigare idag än igår för nu har jag mjölk till maten. *mums* Jag älskar mjölk. Vilken dryck vill du helst ha till maten?

En kväll precis som alla andra. Här hemma händer inget speciellt just nu. Jag har surfat runt lite på facebook och läst lite i de bloggar jag följer via bloglovin'.

Fast en sak har hänt ikväll som inte händer allt för ofta. Jag har sålt en sak via bytes/köpes/säljes gruppen på facebook som jag är med i.

Jag har sålt denna ligginsatts för dockor som jänta tröttnat på. Maken tog den med sig för att lämna den hos nya ägarna nyss eftersom han ändå skulle åka och handla så det blev liksom ingen direkt omväg. Det visade sig nämligen att köparna bor bara en liten bit ifrån oss.

Trevligt trevligt, pengar är mer än välkomna just nu för det är rackarns vad tajt det är just nu.

Nåja, förr eller senare blir väll det med bättre får jag hoppas.

Har inget speciellt planerat nu den närmsta tiden, inte mer än att maken på tisdag skall besöka vampyravdelningen på lasarettet. Ja han är ju blodgivare och efter det så bär det vidare för att hälsa på min farmor och denna gång kommer vi dessutom att ha barnen med oss.

Jag har turen, eller kanske ska jag säga oturen att få se folk i min omgivning åldras, En del åldras med värdighet och då är det bara trevligt att se. Men så finns de de som drabbas av glömska och andra åldersrelaterade sjukdomstillstånd som gör livet desto jobbigare och svårare att leva.

Jag ser just nu en person som betyder oerhört mycket för mig åldras, men tyvärr inte med den värdighet jag önskar henne.

Ni ser, hon har på äldre dagar blivit väldigt glömsk, har fått knasiga ideér om att det skulle vara farligt att äta mat på kvällen, typ middag och att hon måste banta. Inte måste hon det inte, ok, hon är inte pinnsmal, men inte heller tjock.

Nåväl, förutom glömskan och sina mer eller mindre tokiga matideér så har hon fått svårt att gå och känner sig lätt yrslig.

Detta har medfört att hemtjänst kopplats in för att hjälpa till med lunchen i form av matlådor. Så långt är det bra, likaså att sjukgymnast gör hembesök. Mindre bra är det däremot att hon inte längre får ha något privatliv alls.

Förr när hon var friskare fick hon nästan aldrig besök av sina söner, ja annat än pliktskyldiga snabbvisiter. Numera däremot springer de där dagligen, men inte för att de vill utan för att de fått någon snedvriden föreställning om att de måste.

Vilket hyckleri, jag mår dåligt bara av vetskapen.

Att sedan med egna ögon se hur mycket dåligare damen i fråga blir då hennes söner är på besök och sedan se hur mycket piggare hon blir bara de åker gör ju föga att jag känner mig lugnare. Nä usch och fy, jag vill inte bli gammal. Inte om det skall vara på detta sätt.

Jag tycker man skall besöka folk då de är friska också, inte börja så fort de börjar bli lite äldre, de är ju bara hyckleri!

Va kul att vakna upp och se att besöksstatistiken skjutit i höjden så mycket. Undrar om det möjligen kan bero på länken till ett av mina inlägg i gruppen för Hjärtekatten på facebook. Tror det kan spela viss roll i allafall.

För ett tag sedan vann jag en auktion på Öresbud. Det var ett pressentkort hos Nellys på 500kr. Har väntat länge på det pressentkortet och undrat vart det tagit vägen. Men idag kom det, fast via mejl och inte med post som jag räknat med. Himlans tur att inte mailprogrammet tog det som spam och slängde det.

Nåväl, med största sannorlikhet så kommer jag att köpa något åt älsklingen. Min storlek finns ju ändå inte hos Nellys. Hur är det, vill ni att jag skall visa här i bloggen vad jag beställer sen eller inte? Är ni någe nyfikna?

Kvällens middag blir ett hopkok av vad som fanns hemma. Ris kokt i buljong, stekt korv, bacon, lök och majs blandat med riset och så lite ketschup som pricken över. =)

Vad äter ni till middag ikväll?

Ute mullrar det på vstånd hela tiden nu. Tror det är åskan som gör sig hörd. Själv sitter jag och är smått uttråkad och börjar dessutom bli hungrig. Dags att hitta på något att äta snart. Gissar att det blir rester, typ ris med bacon, lök och majs eller så.

Barnen tar vara på tiden och vädret och är fortfarande ute och leker. Än så länge regnar det ju inte. Fast vad gäller dem så skulle nog inte lite vatten stoppa dem. De är ute mest hela året, utom då det är snö och slask ute.

Det blir helt klart inte så som man planerar alla gånger. I morse plockade vi ihop de skor och böcker samt en dockinsatts som vi skulle sälja. Vi prismärkte dem och begav oss ut till bilen och åkte till loppis.

Där möttes vi av en skylt "Inga inlämningar i Juni, Juli, Augusti". Hmm.. äsch då, då kunde vi ju inte lämna in det vi hade med. Nåja, bara att ta hem det igen då. Men vi fick i allafall lite pengar för sådant som vi sålt och det var ju superbra det i allafall.

Barndomsminnen, ja syrensaft i sig har jag aldrig smakat. Men oj vad nektar jag sög i mig från syrenerna när jag var barn. Gjorde du det också?

Idag snubblade jag över ett recept på syrensaft, det skall absolut testas. Men eftersom syrenerna börjar blomma ut här så får det nog vänta till nästa år med att testa. Någon här som testat att göra eller dricka syrensaft? Vad tycker ni om det?

Vill du läsa hur du kan göra egen syrensaft så klicka - här -.

Idag var vi iväg på skolavslutning i strålande solsken. Det kunde visserligen ha fläktat lite mera, men det gick ändå.

I år hade vi två barn som hade skolavslutning, men minstingen var med också med sin dagisavdelning och tittade på.

Nästa år har vi tre barn som går på sommarlov. =) Måste säga att jag ser fram emot när minstingen börjar i förskoleklass efter sommaren. Han kommer börja dagen före han fyller 6 år. Har även lagt fram önskemål om att jag vill att han skall få samma fröken som storebror Milo haft detta år.

Någon som vet vad den lila blomman här brevid heter? Den gav Milo i allafall till sin fröken efter att vi gjort en bukett av den med hjälp av några grenar med blad och tre ormbunkar.

Tösen hon cyklade iväg en tur i morse och plockade ihop en ståtlig bukett blommor som jag sedan hjälpte henne att binda. Den skulle hon ge till sin fröken.

Barnen blev kvar i skolan eftersom de skulle gå på fritids. Fram till midsommar kommer de att få gå till fritids några få dagar.

Väl hemkomna från skolan så pratade vi en del med grannen och deras lilla söta flicka. Vi kom överrens med dem om att de också får plocka rabarber på vår tomt eftersom vi själva inte gör av med allt.

Helt underbara grannar är det i allafall. =) Är så himla glad att de flyttade hit.

Sonen kom just och frågade om "Konstigt" och "Bonstigt" rimmade. Jag i min tur frågade då såklart vad "Bonstigt" betyder. Till svar fick jag följande: Bonstigt är något som är konstigt som man inte vet att det är konstigt.

Ja sedär, det hade jag ingen aning om. ;-)

(Tidsinställt inlägg)

För ett tag sedan snubblade jag över ett välgrenhetsprojekt startat av Therese och Susanne. Projektet går under namnet "Hjärtekatten" och går ut på att virka små söta hjärtekatter som sedan skall skänkas till två sjukhus. Gå gärna in på Hjärtekatten och läs mera om vilka sjukhus och varför. - Klicka här -

Personligen tycker jag att initiativtagarna till detta fantastiska projekt förtjänar en stor eloge, för sitt fantastiska engagemang och all den tid de lägger ned.
Det värmer i mitt mammahjärta och jag önskar så att jag kunde bidra på något vis. Men tyvärr räcker inte ekonomin till och virka kan jag inte heller så det känns lite svårt. Men jag funderar dagligen på om det är något just jag kan göra för att hjälpa till. Hade jag bott närmare hade jag kanske kunnat hjälp till med att fotografera alla katter etc. Men nu bor jag tyvärr för långt bort.

Sen följer jag såklart också hjärtekattens blogg. Idag såg jag dessutom att de skrivit ett inlägg om att de uppmärksammats i Södermanlands Nyheter.

Det tycker jag är extra kul, kanske för att jag själv är sörmlänning. ;-) Vill du också se repportaget så - klicka här -. Länken öppnas i nytt fönster.

För 29 år sedan föddes min bror med hjärtfel. I dagligt tal kallat Blue baby. Som ettåring opererades han.

Idag är han "friskförklarad" men kommer givetvis få fortsätta gå på kontroller livet ut. Men då han föddes fanns det inga små katter till hjärtebarnen. Det glädjer mig att en del av barnen idag kan få en sådan. Sen gillar jag även iden med syskondjur. För som syskon till ett hjärtebarn riskerar man att allt för ofta komma i kläm etersom syskonet behöver så mycket extra hjälp och omsorg.

Jag själv tex kände mig lätt bortvald och bortstött. Fast det var ju inte alls så mina föräldrar tänkte. Men min brors behov gick alltid före och vist blev jag svartsjuk. Idag förstår jag ju varför, men som barn förstod jag inte. Jag kände mig bortlämnad, ensam och bortvald. Det var ingen angenäm känsla.

Så detta projelt gör mig varm i hjärtat och har fått en aldeles egen plats på min himmel.

Alltså, jag gillar verkligen inte blod. Varken i verkligheten eller i filmer. Blod får mig att må illa och bli yrsklig. Men satan i gatan alltså, jag har funnit en serie jag verkligen gillar. True Blood, helt underbar vampyrserie. Jag verkligen älskar karaktärerna, de är helt underbara. Speciellt gillar jag sookie, Bill och Tara. De har underbara karaktärer men jag tycker dessutom att tjejerna är söta. =) De har något speciellt, Bill likaså. =)

Ärligt talat så trodde jag aldrig att jag skulle gilla en vampyrserie. Men denna fastnade jag för från första avsnittet. Har strecktittat på de tre säsonger som finns. Men tyvärr finns det ännu inga flera. Säsong 4 skall tydligen komma nu under året. Men mitt tålamod är ju typ slut.

Vad sjotton skall jag titta på nu? Förslag? Jag älskar serier men börjar få slut på ideér. Dessutom måste jag ju kunna hitta serien jag vill se på isohunt.

Dessa har jag i varjefall sett, vad jag kommer ihåg nu, men givetvis kan jag ha missat någon.

- Lilla huset på prärien
- Dr Quinn
- Rederiet
- Tre Kronor
- OC
- Gilmore girls
- NCIS
- Ghost Whisperer
- Beverly Hills
- True Blood
- Private practice
- Greys Anatomy

Ja, ni läste rätt. Vi har fått tillökning i familjen. Ett gäng små bebismalar hittades av dotra i akvariet nu ikväll.

Så nu är glädjen stor här hemma vill jag lova. De var riktigt, riktigt små, de små liven.

Mern detta är ju ett utmärkt bevis på att vi inte gör helt fel med akvariet. De andra fiskarna har hittills aldrig förökat sig. Men våra malar verkar trivas.

Men hur är det med malar, någon som vet, är de dubbelkönade eller krävs det en av varje för att få småmalar?

Om jag kunde begripa vad som tagit åt mig. Jag är ju något rent ruskigt seg och trött. Kan ju itt ens komma på vad jag skall skriva så detta inlägg blir nog ett av de tråkigaste och tristaste jag skrivit.

Ska nog lägga mig och se ett avsnitt till av True Blood.

Fotot visar föresten utsikten från vårt duschrum. =)

Se vilken underbar skönhet vi såg idag vid macken. En riktig gammal Amazon, med lister och krom. En ren fröjd för ögat att få se.

Vi har hunnit med en hel del idag efter att jag tog min middagslur på förmiddagen. Vi stuvade bland annat in mini i bilen och åkte iväg och mötte upp min mor med karl och fick tillbaka Milo som varit hos mormor några dagar.

Sen bjöd vi in oss själva på fika hos svärföräldrarna. Så vi åkte dit hela gänget och fikade och hade det allmänt trevligt ett tag. Sen stuvade vi in alla våra barn i bilen, även jänta som vi nu fick med oss hem. Hon har ju varit borta sedan i onsdags.

Vad morgondagen har i beredskap åt oss återstår att se. Men en sak som skall göras är i varje fall att plantera ned gräslöken som jag fick av svärfar. Den vi hade förra året dog ju för oss. Skum gräslök det dära. Den som dog alltså, den överlevde ett år i förrådet i en blomlåda. Helt bortglömd och utan både sol och vatten. Det klarade den minsan, men att planteras ned i jorden gick inte alls, då dog den för mig. *lustigt*

Sov som en prinsessa inatt. Vaknade hostig och slemmig. bredvid mig låg en söt gosse med feberglänsande ögon hostande.

Ja, ibland kan man ju faktiskt komma att fundera över de mest underligga saker. En kvinna som verkligen vill ha barn mer än något annat kan uppleva en fas av skengraviditet, liksom hundar kan bli skendräcktiga.

Men det här med tänder, kan det smitta? Ja delvis kan det nog det, i varje fall vad gäller tandkvaliteten. Min mor tex har aldrig haft några bra tänder, far däremot har alltid haft mycket bättre tänder och som barn hade jag bättre tänder än min bror. Jag hade säkert haft betydligt bättre tänder än idag om jag inte fått tandläkarskräck. Hur mycket jag än vill så klarar jag inte av att gå till tandläkaren och underhålla tänderna. Sen att det är så ända in i vassen galopperande dyrt gör ju inte saken ett dugg bättre heller.

Nåväl, nog surrat om det. Hur är det med er och era tänder. Hur upplever ni det att gå till tandläkaren?

När jänta åkte till farmor och farfar i onsdags så hade hon en lös tand som hon tappade samma dag eller möjligen dagen efter hon kom till farmor och farfar.

Inatt tappade minstingen sin andra tand. Den första han tappade svalde han troligen medan han sov, men denna vaknade han av när den lossnade så han väckte oss och gav oss den. Dock glömde vi ju bort att låta honom lägga den i ett glas med vatten åt tandfen, så det får vi allt försöka se till att få gjort i morgon kväll i stället.

Min gårdag blev på många sett helt underbar, även fast det var aldeles för varmt och jag tillbringade för många timmar i bilen och dessutom glömde mina bindor hemma. Men men. Vi åkte i varje fall upp till Stockholm. Där besökte vi min bror och lämnade över Milos cykel som han skulle fixa. Bolo valde att stanna kvar med morbror så vi andra åkte vidare till mor och lämnade Milo där.

Plötsligt var vi barnfria. Det hade vi inte räknat med, en vad gör det. Vi åkte och hälsade på min farmor. När vi kom dit satt hon och far på balkongen och drack kaffe i solen.

När far åkt så satt vi och surrade ett tag med farmor innan vi tillslut bestämde oss för att packa in oss i bilen och åka till centrum. Där handlade farmor på Vi. Sen köpte vi sallad i en restaurang och tog med hem till henne och åt. efter vi ätit blev det en del surrandes till. Milo ringde också och sade godnatt och berättade att han ville sova hos mormor i två nätter. Självklart får han det denna gång.

Väl klara hos farmor åkte vi tillbakaa till min bror för att hämta Bolo och Milos cykel som min bror fixat till. Sen åkte vi hem, med bilfärjan Karin över Skansundet. Men innan vi startade resan hem var vi tvungna att ta ett foto på en smått övervuxen bil. Vad tycker ni om den?

Väl hemma gick både Bolo och jag och lade oss direkt för vi var jättetrötta.

Urk, det är ingen bra dag idag. Huvudet sprängvärker. Den elaka kladdiga röda kärringen är på sitt månatliga besök och förändrar mig till en extra supergnälling bitch som knappt tål mig själv. min stubion är så kort att den knappt synns ens med förstoringsglas.

Blä!

Det här hade jag ju inte riktigt räknat med. Att sova till typ 16 idag. Lite för mycket sovmorgon även för mig. Hela dagen försvann ju typ.

Hujeda mig, nu känner jag mig aldeles galet trött så jag tror bestämt att det snart är dags att stänga ögonen och slumra in några timmar. Men innan dess måste jag få grabbarna att somna. Verkar hopplöst just nu. Men men...

Jänta blev hämtad för några timmar sedan av farfar. Hon kommer stanna där några dagar. Sen kommer Milo eventuellt att åjka till mormor på fredag också. Men Bolo han får allt nöja sig med vårat sällskap.

Gubben väntas hem sent ikväll. Just nu sitter han på en buss någonstans på väg mot stockholm. Själv hoppas jag att jag somnat när han kommer hem för han har en tendens att kunna bli så vansinnigt grinig när han kommer hem efter några dagar i norr och ja, gräl är inte kul.

*hehe* Barn kan ju ha riktigt härliga ideér ibland. Nu senast var att grabbarna bestämde sig för att döpa sina fiskar. Ja de har fått välja varsin fisk i vårt akvarium som är lite mera deras egna och de har nu fått namnen Lucia och Erik. Var de fick sina namnförslag ifrån är en gåta för mig. Men vad gör det, grabbarna är nöjda i allafall.

Läget brjar bli kritiskt nu. Min telefon som jag hade har stendödd så nu måste jag verkligen ha en ny telefon. Jag har fått ett bidrag och det är jag överlycklig för. Men kanske kan/vill någon mera bidra lite. Många bäckar små är det ju som gäller. Bidra gärna med valfritt belopp, allt är välkommet och uppskattat.

Ja, jag vet att det är lite tiggeri över det hela och det känns också. Men ibland har man typ inte så mycket att välja på.

Nåja, gå gärna till själva insamlingen och läs mera. - klicka här -