Celine - Maskrosbarn med Aspergers Syndrom

Den här gillar jag verkligen. Tycker barnen ser så fantastiskt charmiga ut där de står och diskuterar på sitt aldeles egna språk.

Har ni sett något gulligare? Ja bortsett från era egna barn då. =)

---

Jag känner den obeskrivligt angenäma doften av förändringarnas vindar. Visserligen startade dagen med försovning, men inte mer än att Egis ändå kom i tid till dagiset han skulle jobba på idag. När han åkte viste vi att han skulle jobba även i morgon och då till 12, men under arbetsdagens gång fick han frågan om ifall han kunde jobba till klockan 15 i stället vilket han ju kunde eftersom vi inte har något speciellt planerat.

Nu börjar raringen "gnälla" ;-) lite om att han "aldrig" hinner vara hemma nu för tiden. Men allvarligt talat, jag tror han njuter som fisken i vattnet. För är det något jag lärt mig om min goding så är det att han mår som absolut bäst då han får jobba, och helst med något han trivs med.

Appropå att skicka iväg, så skickade jag mycket riktigt iväg honom nu precis. Till affärn nere på centrum, för tydligen har jag fått något rekommenderat och jag har verkligen ingen som helst aning om vad det kan vara för något. Spännande!

Har för övrigt också funnit två saker som jag skall beställa till min älskade Egis så fort jag får möjlighet. Har på känn att han kommer att älska det. =)

Idag när jänta kom hem från fritids så visade hon mig en aldeles underbar drömfångare som hon gjort idag.

Så nu hoppas jag verkligen att hon kan göra en till mig i morgon för jag tyckte den var himla mysig. Kan hon inte så får jag allt försöka fixa ståltråd och allt hon behöver så att hon kan göra en hemma åt mig.

Egis har både jobbar och varit på skolråd idag. Låter som att det gått bra eftersom han redan under dagen fick vickariat ytterliggare en dag på samma förskola, sen har han dessutom blivit schemalagd flera dagar i april.

Idag är Bolo på dagis betydligt längre än han någonsin har varit. Så idag kommer han faktiskt få vara med på mellisen, vilket han annars inte brukar vara med på.

Egis jobbar på en förskola i stan idag mellan 9.30 och 17. Så någon gång mellan 17:15 och 17:30 kommer Egis att hämta Bolo på dagis. Tror Bolo kommer vara rätt trött när han kommer hem ikväll. Men jag hoppas ändå han håller sig vaken till ärtsoppan är klar så han hinner äta innan han somnar.

Egis skall iväg på möte i skolan efter att han slutat jobbet idag, men han lär lämna hem Bolo på vägen. Milo har fått veta att han får gå hem själv idag. Något han var betydligt mindre förtjust i, men det finns inga andra alternativ idag är jag rädd. Han kommer få gå hem själv även i morgon, men det vågar jag inte säga till honom nu för då kommer han att vägra.

I vanliga fall brukar Bolo bara gå mellan 08 och 13. Men eftersom han har varit hemma nu i två veckor pga sjukdom så får han vara där medan Egis jobbar idag eftersom jag själv inte har några möjligheter att ta mig dit för att hämta honom.

Så i och med detta måste vi under veckan se om vi på något vis kan få fatt i rätt person och prata med henne om ifall vi kan få utökad tid.

För nästa vecka tex har Egis praktik och det vore ju toppenbra om Bolo får gå på dagis då och likaså om Milo får gå på fritids då. Men jaja, vi får väll se hur det hela utlöper.

I morgon kommer Bolo med största sannorlikhet att få vara hemma i varje fall. Fast som tur är så har han inte så mycket emot det i varje fall. =)

Säg att det skall vara såhär, att det är helt normalt!

Medan Edik var borta och barnen var sjuka så höll jag mig frisk. Nu har barnen blivit friska och Edik har kommit hem. Då krashar jag och blir tokförkyld, helt igenkorkad i trynet. Taggtråd i halsen och kli och lock om vart annat i öronen. Blä!

Edik och Ruby är iväg till affärn och handlar nu och jag, ja jag har mest sovit hela dagen. Edik däremot har schemalagt sig på mera jobb och bl.a fått besked att han skall jobba på måndag och tisdag. Bra bra, jobb ger klirr i kassan. =)

I sommar hoppas jag dessutom att vi kan komma iväg på en kryssning eller något. Räknar för övrigt med att Edik kommer att jobba en del i sommar. Finns säkert förskolelärare som vill ha semester etc i sommar så då har han säkert chans att komma in. =)

För några dagar sedan gillade jag Sia glass på Facebook och idag kom min glasskupong på ett valfritt glasspaket av deras nya smaker Berte Glass.

Kupongen skall lösas in på Coop och för det måste jag in till stan så det får bli någon gång när maken är hemma, dock senast den 17 april eftersom kupongen bara gäller till dess.

När Ruby och Milo kom hem idag så hade Ruby med sig blommor till mig som hon plockat på vägen. Min underbara unge! =)

Blommorna står nu här bredvid min dator med en pennvässare som vas eftersom blommorna har så korta stjälkar.

Sen tog sig Ruby iväg och handlade bl.a lite mjölk och nu är Ruby och Milo ute och leker med granntjejen.

Bolo däremot sitter och spelar spel på sin fars dator och verkar vara rätt nöjd med det.

Senare ikväll påbörjar älsklingen sin resa hem och ja, vad finns det att säga mer än att jag saknar honom? Om inget tillstöter som komplicerar hemresan så bör han komma hem strax efter Ruby och Milo gått till skolan i morgon.

Usch, mina händer är torra som fnöske och kliar så jag håller på att få fnatt. Jag behöver verkligen hudkräm nu men jag lyckas inte hitta den här hemma fast jag vet att det skall finnas minst en förpackning.

Sen om jag tillåter mig att drömma så har jag hittat ett golv jag vill ha här i vardagsrummet. Inte allt för dyrt heller om jag räknat rätt. Men att byta golvet övergår mina kunskaper så det lär nog dröja ett tag till. Men golvet är i varjefall grått med synliga träådror i. Finns för övrigt att se i Rustas reklamblad tror jag det var.

Jag gillar serier, och att se avsnitt efter avsnitt. Nu har jag sett de 6 första säsongerna av Grejs Anatomy och nu vill jag så klart se även den sista säsongen också. Speciellt som att det sista avsnittet slutade med skottlossning på sjukhuset.

Men problemet är att jag bara får tag i avsnitt som är på ryska. Jag vill ju ha dem på engelska så jag har en chans att begripa något.

Nåja, kan ni tipsa om andra serier? Jag har redan sett Rederiet, Tre Kronor, Lilla huset på prärien, NCIS, och Dr Quinn. Vad skall jag ge mig i kast med härnäst? Tips mottages med tacksamhet =)

I morgon vid den här tiden räknar jag med att gubben min vandrar in genom dörren för han påbörjar resan hem ikväll.

Ska det aldrig ta slut? Bolo fick tillbaka febern igårkväll och startade dagen idag med Alvedon. Men han behöver inte alls lika mycket som tidigare.

Nu ligger han och sover medan syskonen är ute en stund. Snart är det väll dags att kalla in dem och fixa till lite middag.

Milo var en riktigt glad kille när han kom hem idag och han berättade att de haft utflykt idag och att han igentligen skulle ha haft matsäck med sig. Något jag inte alls viste, troligen pga att han varit hemma och sjuk så länge.

Men han berättade också att hans fröken E hade fixat så att han fått en macka och lite jouce. Underbart. =) Fick även en bekräftelse från fröken U på min lapp som jag skickade med Milo idag till skolan. Han kommer även i morgon att hämtas på fritids av Ruby för han vågar helt enkellt inte gå hem själv.

Lurar lite på att fixa ärtsoppa till barnen idag. Men vi får se. Det kan bli något annat med. Hur som helst så åt barnen ris med korvstråganoff i skolan idag så det blir det i varje fall inte här hemma.

Jo just det, i morse hann Ruby och jag också med att göra hennes matteläxor i den gula boken som hon låg efter med. Får se om vi kan få lite mera läxor gjorda idag, för jänta ligger verkligen efter på den fronten vilket inte alls är bra.

Idag kom Ruby hem från skolan med papper som skall fyllas i inför kommande påsklov samt utvecklingssamtal. De får Edik ta tag i när han kommer hem från skolan på fredag.

Men utöveer det så hade hon även med sig blommor hem till mig som fick mig att bli aldeles otroligt glad. Så härligt att å se lite vårtecken efter en sådan här envist, hopplöst lång vinter. Jag gillar snödroppar, de doftar vår.

Om du får en snödroppe av någon så vill den personen säga att "du lockar fram kärleken i mitt hjärta".

Just nu är tösen till affärn och när hon kommer hem så blir det dags att fixa lite mat.

Så himla skönt. Veckan som gått har verkligen känts aldeles oändligt lång och totalt utan slut. Men nu verkar det ha vänt. För första gången på länge så är alla barnen feberfria samtidigt. *underbart*

Ruby är i skolan, Milo sitter och tittar på tv i Rubys rum. Han verkar trivas bäst i lugn och ro just nu. Lille Bolo däremot ligger och vilar. I morgon är tanken att både Ruby och Milo skall gå till skolan.

Fast ikväll skall vi ägna oss åt att få så mycket som möjligt av Rubys läxor gjorda. Hoppas även på att kunna motivera även Milo att göra ett försök med sina. Men det lär väll bli allt annat än lätt det misstänker jag.

Nu kan jag faktiskt börja tro på att det faktiskt håller på att vända. Att barnen äntligen efter en veckas sjukstuga börjar bli piggare. Ruby ska gå till skolan i morgon och Milo har varit feberfri hela dagen, men får vara hemma i morgon för säkerhetsskull, men på onsdag hoppas jag att han kommer iväg.

Bolo däremot är fortfarande febrig, hostig och genomförkyld och har sovit mer eller mindre hela dagen och knappt velat ens äta och dricka. Men lite pannkaka med choklad fick honom i varje fall att börja dricka. Skönt. Nu hoppas jag bara att han med blir pigg igen.

Måste säga att det är länge, länge sedan barnen var risiga så pass länge som de var denna gång.

Här hemma har vi haft ett riktigt bakslag. Igår var de två älsta nästan helt pigga och feberfria, såpass att jag faktiskt trodde att de skulle kunna gå till skolan idag. Men nej så fel jag hade, sen satte snor, snörvel och dunderhosta in. Mina små kråkor hostar så jag snart får ett psykbryt och hostmedicin det är verkligen överreklamerat. Vi har testat allt snart och inget funkar mot hostan de har nu. Inte ens Mollipect som annars alltid brukar funka.

Nä allvarligt, när maken kommer hem idag så blir det nog till att försöka fixa tid på jourläkarstationen inne i stan för alla barnen.

Gubben åker ju bort snart och blir borta typ en vecka och med tre sjuka barn är jag rätt låst här hemma så det känns bättre med läkarbesök innan han ska bort, speciellt som jänta nu varit borta från skolan en vecka och behöver sjukskrivning eller vad det nu heter från läkarn på att hon verkligen är sjuk.

Sen som om det inte räcker med alla basillusker här, det måste börja snöa också... Vill inte, vill inte, vill inte.

Gubben är iväg och jobbar idag och sen på söndag åker han till Härnösand en vecka, när han kommer hem skall han sen ha möte med en på komun och gå igenom hur vikariepoolen fungerar.

Nåja, det är väll bara att bita ihop och härda ut. Hade hoppats på att kunna åka och fira svärmor i morgon men nu är jag allvarligt fundersam. Får se vad läkarn säger sen.

Undrar om det kanske håller på att vända nu. Båda mina älsta är uppe och leker nu och har gjort så hela dagen. Minstingen däremot har fortfarande feber. Han är verkligen stekhet och ligger och sover ovanpå mig.

Edik är iväg och jobbar på en örskola idag och det skall verkligen bli spännande att höra honom berätta mera om hur det var och så när han kommer hem.

Idag har det hänt så mycket att jag blir aldeles matt bara av att tänka på det. Jag somnade ett tag i morse för att jag var så in i bomen trött. Det tär verkligen på krafterna att ha sjuka barn. Idag var gubben dessutom tvungen att ringa till dagis och sjukanmäla minstingen som nu också åkt på denna eländiga feber.

Vaknade av att maken pratade i telefon. Hörde ett glädjetjut från honom, ja i varje fall lät det så för mina sovande öron och hjärna som fick ett abrupt uppvaknande. Han sade något i stil med åh, så jag blev godkänd, och han lät aldeles otroligt glad på rösten.

Det fick mig att göra kopplingen att samtalet måste gälla jobb. Han hade ju tidigare anmält sig till vikariepolen, och jo minsan det var jobb. Så nu ska han alltså jobba torsdag och fredag på en förskola i stan. Måste säga att jag faktiskt är smått nervös, eller spänd är nog mera korrekt. Jag ser för övrigt fram emot att han skall komma hem i morgon och berätta vad han tyckte om det och hur det gick och allt sådant.

Dessutom har maken fått besked om vart han ska ha sin vfu (verksamhetsförlagd utbildning). Det blev på förstahandsvalet vad gäller ort och på en förskola dit det faktiskt är gångavstånd hemifrån. Kort sagt, perfekt. =)

Utöver det har vi även varit iväg till apoteket och införskaffat lite gaviscon och nässpray till mig och till barnen blev det alvedon brus och ipren suppar. Tyvärr fanns inte ipren som brus eller flytande så vi hade inte så mycket att välja på mer än att köpa som suppar. Vad gör man liksom när alvedonen inte riktigt räcker till.

Som avslutning nu ikväll så fick jag även veta att en vän ska gifta sig nu i december så nu blir det till att försöka fixa så vi kan åka på det och försöka få tag i kostymer strl. 116 och 122 till grabbarna. Jänta är alltid lättare att fixa kläder till och appropå kläder, vad sjuttsiken skall jag själv ha på mig. Ja det är verkligen något som tål att tänkas på, för givetvis vill jag vara med på bröllopet om det bara går.

Håll tummarna nu att allt fortsätter åt samma håll som denna dag vänt åt och givetvis också att barnen blir friska nu så fort som möjligt. Helst redan nu före helgen, fast det vågar jag inte riktigt hoppas på.

I morse fick jag ett abrupt uppvaknande. Stackars Milo hade panik, han försökte ta sig fram men ramlade bara ihop hela tiden. Detta fick mig att minnas förra gången så nu åkte febertermometern fram direkt och vist, över 39 graders feber. Så nu har vi två sjuklingar här hemma. :-(

Maken var iväg och lämnade blod idag och på vägen hem fixade han en pressent till sin mor. På blodcentralen fick han också veta att han har riktigt bra blodtryck.

Nu märks det ännu mera att jänta är sjuk. Febern är närmare 40 nu och hon har varit typ avslagen hela dagen. Det är ytterst sällan som tösen tillbringar en hel natt följd av typ en hel dag liggandes i sovsäck på soffan. Ruby har nyst massor idag och långa sega snortrådar flyger ut så jag antar att det är en reäl förkylning stackaren åkt på.

Grabbarna är däremot tack och lov friska så de har varit iväg till dagis och fritids idag. Skolan har stängt idag.

Själv har jag gjort väldigt lite idag, håller på och tittar på The Switch och Disneykanalen står på åt barnen. Här ovanför kan ni se ett klipp ur filmen The Switch, eller Pappa på burk som är den svenska titeln på filmen.

Ruby kom uppvandrandes inatt het som en kamin och hostandes så hon lät som en skällande hund med slem i halsen.

Edik fick ta tempen på henne och den visade på 39,5 grader. Bara att inse att det inte skulle bli något fritids för henne idag. Skolan är stängd idag.

Nåväl, det blev en alvedon och sen fick hon ta sin sovsäck och lägga sig på soffan, där ligger hon ännu fast klockan nu snart är halv nio så nog är hon dålig min tjej.

Hoppas bara att hon blir risk snart och det utan att hennes bröder eller jag blir sjuk för till helgen är det meningen att vi skall fira barnens farmor som fyller år.

Somnade själv runt fyra i morse och är just nu hur trött som helst. *gäspar*

Nu känns det som om mina öron börjar anta en form av gamla russin. Jag har just fått höra min käre make predika om högskolan och vad som slår mig är att jag är glad att jag inte har några planer på att studera där. Snacka om kulturkrock. Nog för att jag föredrar distansstudier framför klassrumsmodell som det var under hela grundskolan.

Men det jag gillade från grundskolan var ju det faktumet att läraren berättade vad vi skulle lära oss. Sådant är viktigt för mig eftersom jag har så svårt att solla vad som är viktigast och lära mig just det.

Så, har jag någon gång haft planer på högskola så har jag tänkt om nu. Det enda som skulle kunna få mig att ändra mig så som det ser ut i dagsläget är väll om jag skulle hitta någon psykologikurs som jag kan komma in på för det är ett ämne som intresserar mig mer och mer ju mer jag lär mig.

Nu såhär dagen efter så sitter jag ju med facit på hand vad gäller gårdagen och där kan inte mycket annat sägas än att igår var en för mig ovanligt bra dag.

Nu hoppas jag bara att det fortsätter i samma stil. Skall tillbaka och träffa Ebba den 1 april, och nej, det är inget aprilskämt.

Nu börjar jag bli hungrig efter en ordentlig sovmorgon så det börjar sannerligen kännas som om det är läge att se efter vad som finns att stoppa i kistan.

Jag vet att jag låter tråkig och tjatig nu, men det skulle vara så himla kul med flera kommentarer så ni som läser kan väll vara så söta och se efter om ni kanske kan uppbåda lite ork att skriva några rader till lilla mig. =)

Idag tror jag faktiskt att det är en bra dag, det känns så just nu i allafall.

Jag har varit hos Ebba idag och fått prata av mig. Vad vi pratade om tänker jag inte berätta, men kan säga såhär att det var skönt att äntligen få ventilera sådant som jag gått och grubblat på en längre tid. Fick även en del råd som jag ska försöka testa.

Det kommer med all säkerhet inte att bli lätt, men lyckas jag så kanske det ger frukt i slutändan så jag får väll försöka ha det lite som en morot på vägen. =)

När jag och Ebba var klara så kom de från receptionen och berättade att arbetsterapeuten ville träffa oss.

Väl där berättade hon att trehjulingen som jag hela tiden fått uppgifter om skulle vara beställd av sjukgymnasterna på vårdcentralen inte alls blivit beställd. Däremot hade hon fått frågan om ifall inte hon kunde beställa.

Så nu hoppas vi bara att allt går vägen och att hon kan beställa, astt inget tillstöter. Hon sade i varje fall att hon skulle beställa. Sen berättade hon att när den kommit så vill hon vara med mig och testa cykeln först och det ser jag absolut inga hinder till.

Håll tummarna att allt går vägen.

Dessutom vill Ebba att jag skall få en scooter eller permobil, vad det nu kallas för att ha lättare att kunna bli mera delaktig i barnens liv såsom hämtning och lämning på dagis.

Detta är något som både hon och jag tror kommer kunna påverka mitt psykiska mående i mer positiv riktning

Man kan ju alltid hoppas att psykiatrin kan hjälpa mig med det. Men vi får väll se. En sak i taget. De skall ta upp det till diskution på nästa behandlingskonferans som de har.

Nu börjar det bli sådär behagligt mörkt. Solen håller på att göra sig i ordning för natten och har redan dragit sig undan. Utanför fönstret råder skymning. Inne är det för ovanlighetens skull väldigt tyst och lugnt. Jag njuter!

Nu är det bara skenet från levande ljus som saknas.

Tidigare ikväll sade jag till Milo att han skulle få se Bumbibjörnarna som "plåster på såren".

Grabben blev som vanligt jätteglad att han fick se Bumbibjörnarna, men ordspråket "plåster på såren" förstod han inte alls.

Min älskade Milo sträckte fram sin rena fina arm, pekade med förundrad min på armen och frågade om han skulle få plåster på såren han inte hade. Stackaren, det kan inte vara lätt att vara Milo alla gånger.

Men trotts att han är så väldigt olik sina syskon så är han min älskling ändå.

Idag har jag pratat en del med Primula om hur frustrerande en del jobbsituationer kan vara. Att falska människor som mest bara ljuger är otroligt jobbiga och liksom gräver musten ur en så man till slut mest känner sig som en urholkad robot som jobbar utan glädje.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för Primula och att hon når sitt mål snarast möjligt eftersom jag starkt misstänker att hon då skulle börja må bättre och få bättre självrespekt vilket inte alls skulle skada.

Jobba på min vän, du är på rätt väg, ge bara inte upp!

Ni som läser, vad ansser ni om folk som ljuger och undviker att berätta allt? Är det ett hälsosamt leverne?

Specialisttandvården i stan var verkligen precis så bra som jag hört andra beskriva den. Ja faktum är att det nog till och med var bättre än vad jag föreställt mig.

Edik och jag hade ju fixat så att vi kunde åka själva med Milo idag. Jag kände att det var bra om Milo fick all uppmärksamhet riktad mot sig själv nu i och med att han är rädd för tandläkare och det var nog bra tänkt för utgången av dagens besök blev mycket bättre än jag ens vågat drömma om.

Grabben föll för den blå draken vars tänder han undersökte med liv, lust och inlevelse. Efter det så skulle draken spotta i det lilla handfatet bredvid tandläkarstolen och ni må tro att den fick spotta mycket.

Men till slut så hoppade Milo ändå upp i tandläkarstolen och lät dem räkna tänderna och titta lite på dem. Sen har han fått en läxa till nästa gång och det är att träna på att ha kameraplåtarna i munnen. Han har fått hem två att träna med, för nästa gång hoppas de på att kunna ta kort och se hur en av tänderna ser ut.

När vi kom hem och Edik skulle gå för att hämta Bolo på dagis så berättade Milo att han tyckte det var kul hos tandläkarn och det känns ju jättebra. Sen när vi kom hem frågade han om han skulle dit redan i morgon igen men nä, så tätt tar vi inte besöken.

Men det känns ju onekligen bra att han nu inte är lika rädd. Eller ja, rädd är han fortfarande, men inte skräckslagen. Men framför allt har han kopplat att han har en annan tandläkare än sina syskon och att den han har inte är lika läskig vilket ju känns bra.

Kort sagt, jag är nöjd och mycket mycket stolt över min tappre älskade Milo.

Börjar få ont i huvudet och det är ju mindre kul. Tänkte se Familjen Annorlunda och En unge i minuten ikväll. Vad brukar ni se?

Måste få tacka för receptet på varm smörgåstårta. det är något jag helt klart måste testa någon gång. Frågan är om det kan slå vanlig smörgåstårta med räkor och varm choklad med vispgrädde i. =)

Tack alla vänner och nya för era kommentarer. Det värmer verkligen.

Jo appropå kommentarer. Jag fick en aldeles underbar kommentar som först fick mig att bli fundersam, sen var jag tvungen att läsa igen och därefter fick jag skratta så tårarna rann.

Nu har jag kramp i skrattmusklerna, men det gör absolut inget alls.

Jag är fullt medveten om att jag ibland har rätt udda smak. Jag älskar tex välling med mosad banan i. *mums* Och vist, självklart kan ett tacobröd se ut som havregrynsgröt, i varjefall om tacobrödet är fullkorn. Men nä, tacos och havregryn är inget jag mixar.

Fast det är klart, havregrynsgröt är ju bara yeck, och tacos är mums. Att blanda det kanske gör att det kan ätas?

Någon frivillig som vill testa? Jag är feg och bangar detta test. :-P

Idag är det en sådan där dag som är riktigt galet überseg. Riktigt svårt att hålla sig vaken har det varit idag. *rys* Men jag har i varjefall hunnit med att dels hämta en sak samt ta ut mediciner på apoteket.

Redan vid nästa uttag får jag rabatt så det känns ju riktigt trevligt.

Det blir tacos till middag ikväll igen. men det gör mig inte det minsta att äta tacos två kvällar i rad för det är ju så himelskt gott. Håller ni inte med?

Vet ni föresten vad som är er absoluta favoriträtt? Berätta! =) 

Föresten, jag har väntat i flera dagar på respons nu, men inte fått någon hittills vad jag sett och jag är ju rackarns så nyfiken. Vad tycker ni om min nya bakgrund som jag fått hjälp arr fixa efter mina egna önskemål.

Vasaloppet är nog den enda sport jag verkligen följer. Givetvis såg jag starten idag och lokaså målgången.

Fast jag var otroligt trött idag så tyvärr somnade jag ifrån blåbärssoppesnacken i spåren.

Just nu är Edik iväg med Ruby för att testa att åka skridskor och senare idag skall vi åka iväg och hämta en takfläkt.

I år blev det liksom förra året svensk vinnare av vasaloppet. Tro det eller ej, men det blev aktiskt samma vinnare. Jörgen Brink!!!

Trotts att han bröt en stav och därmed hamnade o sämre placering eftersom han var tvungen att åka med endast en stav i närmare sex kilometer så tog han igen det när han väl fick en ny stav.

Grattis Jörgen Brink till segern.

Alltså. Jag förstår inte riktigt hur vi lyckades missa att köpa smör. Det är ju något som liksom alltid skall finnas hemma, något som alltid används.

Men trotts det så missade vi att köpa smör idag. Men tack vare Ruby som nu skall gå och köpa det så kommer vi kunna äta frukost som vanligt i morgon.

Givetvis mommer Ruby att ha sin rosa reflexväst på sig när hon går ut. Det är liksom ett måste när det är mörkt ute tycker jag. Även Milo får en reflexväst på sig eftersom han skall följa med Ruby.

Vad brukar ni ha för smör? Vi brukar alternera mellan Icas gula Lättamargarin paket, laktosfri Lätta och Becel.

Idag när vi väl kom iväg så åkte vi till loppis, där vi fyndade lite byxor till Rubi. Sen hittade jag dessutom två sovsäckar. Den ena skall Rubi ha och den andra kommer att skickas till hennes kompis.

Efter det bar det av vidare mot affärn där Egis gick in och handlade. Jag satt kvar på bänken utanför. Rubi gick till lekplatsen en liten stund tillsammans med bröderna. Men kort efter kom Milo in och fick världens utbrott och bara skrek inne i affärn. Fy, jag gillar inte alls sådant beteénde.

Nåväl, direkt då vi kom hem så åkte Milo upp på sitt rum. Någon måtta får det allt vara på hur man beter sig.

I morgon skall vi troligen in till stan och så blir det en tur till apoteket också.

Ett stort tack till Vampie som hjälpte mig att fixa bloggens bakgrund så som jag ville ha den. Viste ju vilket mönster jag ville ha men att fixa den i rätt färg översteg mina kunskaper så tack du underbara. =)

Han lyckades igen min älskade Edik. Av nästan inget alls så fick han ihop en riltigt god soppa. Den ser kanske inte så mycket ut för ögat, men magen blev desto nöjdare och smaklökarna också.

Han hittade lite bortglömd potatis som tillsammans med lök och buljong fick bli stommen i soppan. Sen i kylen fanns lite rester av korv stråganoff som slängdes i för att piffa upp soppan lite och sen krydda för smakens skull och resultatet var underbart. *tummen upp älskling*

Vad är det som lockar dig till att läsa en blogg? Ja menar, sekunden innan du faktiskt börjar läsa? Är det inte så att bloggens utseénde är viktigt just när det gäller det första intrycket innan man hunnit bilda sig en uppfattning om innehållet?

För mig är utseéndet viktigt, mycket viktigt. Gillar jag designen så blir jag nyfiken att ta reda på mera och då börjar jag läsa. Personligen gillar jag sidor där bloggaren vågar exprementera med färger.

Svarta sidor känns deprimerande, men vist, bloggaren bakom texten kan ju vara hur go som helst men det missar jag eftersom jag oftast inte orkar ge mig på att börja läsa mörka dystra bloggar. Tyvärr! Men på något vis måste jag ju liksom sålla, för det finns ju så otroligt många finfina bloggar.

Ja, jag håller verkligen med om att detta kan tolkas som en mycket udda frukost och det är det ju. Knappast mitt förstahandsval, men ibland får man helt enkellt rätta magsäcken efter kyl, frys och skafferi och helt enkellt koppla igång den kreativare sidan av sig själv.

Så idag blev det en macka med kaviar, varma majs med smör och vitlökskrydda, till det vatten med is och mina vanliga morgontabletter.

Blev ju mätt i varje fall och det i sig är en skön känsla. Fast de vet bara de som verkligen varit riktigt riktigt hungriga någon gång i sitt liv.

De allra flesta har varit hungriga, men få har varit så hungriga att även sådant de inte tycker om att äta kan te sig som rena delikatessen. En känsla som inte kan förklaras, den måste upplevas.

Men tack och lov är det nu många år sedan jag upplevde den känslan och det är jag tacksam för var dag.

Hur som helst, jag har sett att jag fått en prenumerant via bloglovin och det tycker jag är superkul, men jag blir ju så otroligt nyfiken också på vem du kan vara. Vill du berätta, eller låta mig sväva i ovishet? Valet är ditt, men jag är oavsett väldigt glad för att just du valt att prenumerera. =)

Sitter och väntar på att min handuk som är nytvättad och hänger på tork skall torka för jag vill typ duscha snart. Börjar kännas som om det liksom är hög tid för det.

Sen har jag föresten sovit hur bra som helst inatt när jag väl somnade och det är ju alltid positivt. Utvilad och sov precis lagom hårt så jag slapp vakna med huvudvärk. *underbart*

För övrigt har jag inte planerat så mycket för dagen, tar den lite så som den kommer typ. Ska väll se om vi kan förmå Milo att göra sina läxor när han kommer hem men det lär nog tyvärr bli lättare sagt än gjort.

Min fantastiska unge gör mig så stolt. Det händer nämligen att hon får sina ryck och vill laga mat. något vi verkligen uppskattar eftersom hon faktist gör god mat.

Denna gång är det en pastasås med tomatbas och lite kryddor som bl.a oregano, chilipeppar, lökpulver och buljong som puttrar på spisen.

Detta intresse vet jag inte alls vart det kommer ifrån. Defenitivt inte från mig i varje fall. Jag avskydde allt som hade med matlagning att göra och när jag i högstadiet hade hemkunskap så var det rena katastrofen.

Fast det är klart, hade jag trivts bättre i klassen och inte blivit mobbad så hade jag väll haft en bättre chans redan ifrån början.

Nu börjar jag bli riktigt fundersam. Milo kom hem med läxa här om dagen där han på ett papper skulle skriva siffrorna ett till och med fyra. Men det gick inget vidare.

Grabben är helt enkellt livrädd för att göra fel och självförtroendet är totalt i botten.

Mina egna ideér börjar sina. Jag vet snart inte vad jag skall göra och oron över hur grabben skall klara sig efter sommaren då han börjar i ettan blir mer och mer påtaglig.

Ja menar, han är så rädd att göra fel att han får panik och totalt låser sig när han tex skall skriva. Han vågar heller inte trycka lite så man ser vad han skriver. Ber man honom trycka lite får han panik och blir extrent svårkontaktbar. :-/

Det känns mer och mer som om det börjar bli läge att ta kontakt med Habiliteringen igen och trycka på lite för att om möjligt försöka få utredningen klar före skolstart för det blir allt tydligare att han kommer att behöva en egen personal som kan hjälpa honom.

Får han inte den hjälpen i tid är risken stor att han kommer att hamna långt, långt efter. Det vill vi helst undvika eftersom jag knappast tror att det kommer hjälpa upp hans redan dåliga självförtroende.

Inatt var det riktigt svårt att komma till ro och somna och ja, det underlättade väll inte så mycket heller av att jag var för trött för att orka ta mig till sängen och således hamnade på soffan.

Dessutom som om det inte räckte med det så är jag täpp också och det är typ det värsta jag vet. Eller ja, vidrigt är det i varje fall.

Sen var det ju inte så vidare bra för mina redan tilltrasslade sömnnerver att Rubi kom upp inatt och mådde illa och säkert satt i soffan en timma innan hon kunde komma till ro och lägga sig igen.

Vad händer då tror ni? Jo, Egis börjar snarka fast han är vaken och då spritter myrorna i min kropp till liv ordentligt och är typ omöjliga att söva. Men till slut när klockan närmade sig fyra -halv fem så måste jag ha slocknat för det sista jag minns e att Bumbibjörnarna startades för att jag skulle kunna fokusera på något annat än att jag ville somna men inte kunde.

Eftersom jag har på känn att namnen kan förvirra lite så tänkte jag underlätta lite för er läsare genom att helt enkellt lägga upp detta släktträd.

Dock vill jag be alla er som känner till mitt verkliga namn att inte skriva det här i bloggen. Här är jag helt enkellt bara Daisy, kort och gott. Men i övrigt önskar jag er alla välkomna till mitt krypin. Hoppas ni skall känna er som hemma här. =)

Följ min blogg med bloglovin

Självklart kan bloggen följas via bloglovin eller RSS