En Aspiebloggare

Obs, fotot har inget med texten att göra.

I onsdags var jag ju som bekant till vampyrverkstan på Capio så de fick ta allt mitt blod, så numera drivs jag på mjölk. Vampyrer är ingte lika sugna på mjölk. ;-)

Hur som helst, när vi kom tillbaka till min farmor efter vampyrverkstan och läkarbesök ja då var jag fullkomligt slut både fysiskt och psykiskt, kanske mest psykiskt. Så jag lade mig på sängen nere i gästrummet där vi övernattat och försökte vila lite.

Jag var nästan på väg att somna då jag hörde ett ljud utanför fönstret. Det tog en liten stund innan jag kände igen vad det var för ljud, men det var en piasavakvast som soppades utanför fönstret där jag var. Det kunde bara betyda att det var han.

Redan innan han kom in så kände jag paniken komma, och med dden frossa och illamående och jag spände mig som en fiolsträng i kroppen.

Min älskade man vet hur svårt jag har med honom så han kom ned jättefort, tack min älskade, tack varse dig lämnades jag aldrig ensam med den där obehagliga människan.

Medan min man hjälpte mig att ta på skorna på mina redan krampande ben så kom han in i rummet. Han ville hälsa på mig, jag kände en fruktansvärt obehaglig våg av obehag. Jag klarade ingte ens av att titta på honom, jag fokuserade på att titta snett ned i golvet och att andas. Jag försökte att mentalt förflytta mig från platsen, men tyvärr gick det inget vidare, jag förblev på plats, vad jag än gjorde.

Så fort han försvunnit och vägen mot ytterdörren blev fri så smet jag ut, med mig hade jag mannens nycklar. Jag har nog aldrig gått så fort som just då, jag ville in i vår trygga bil så fort som möjligt, nu i efterhand undrar jag om jag inte rent av höll andan då jag gick till bilen. Väl där gick jag in och satte mig och låste bilen.

Väl i bilen känner jag hur mina till bristningsgränsen spända muskler sakta slappnas av med en obehaglig känsla av kolsyra. Öronen börjar att brusa och hjärtat håller på att dunka sig ur kroppen, illamående med frossa och andningssvårigheter dyker upp. Panikattack? Läskigt läskigt!

Den människan vill jag inte ha i min närhet och jag önskar så innerligt att jag kunde avskriva släktskapet med honom, men det är inte det lättaste utan att oskyldiga drabbas samtidigt.